Genom att införa ett riktat klimatbistånd till de länder som har potential att göra stora utsläppsminskningar skulle Sveriges satsade klimatpengar ge tio gånger mer effekt, skriver Magnus Andersson idag. Foto: Yvonne Åsell/SvD/Scanpix

Magnus Andersson: Satsa klimatpengarna i fattiga länder

Debatten om den globala uppvärmningen och hur vi möter klimathotet har gjort att vissa, främst vänsterdebattörer, börjar argumentera för minskad konsumtion och mer lokal konsumtion. Det är en utveckling som skrämmer mig.

Det är en hård dom mot dem som idag lever i fattigare delar av världen, som i så fall inte skulle få handla med oss och bygga sitt välstånd på samma sätt som vi i den rikare delen av världen en gång gjorde när vi utbytte varor och tjänster, förädlade våra produkter och därmed blev successivt rikare. Vi får aldrig ta ifrån dem samma chans att bli rika.

I debatten ligger två viktiga uppdrag. För det första handlar det naturligtvis om att minska växthusgaserna rejält, men lika viktigt är att koppla minskningen av utsläpp till fattigdomsbekämpning i världen.

Det är inte moraliskt försvarbart och dessutom är det kontraproduktivt att inte låta de frågorna gå hand i hand, för vem bryr sig om utsläppen när det inte finns mat på bordet eller rent vatten?

Det finns lösningar. Det är ont om tid och därför är det viktigt att göra utsläppsminskningar snabbt och effektivt.

Många av de fattigare länderna i världen har stora möjligheter att göra effektiviseringar och utsläppsminskningar, men har själva inte råd att genomföra dem. Den svenska klimatpolitiken måste anpassas därefter.

Att genomföra nationella åtgärder genom skatter, subventioner och snedvridna regleringar som känns bra och syns för väljarna i nästa val men egentligen inte påverkar klimatet är inte en ansvarsfull politik.

Den expertgrupp för miljöstudier som den socialdemokratiska regeringen tillsatte har nu levererat sitt resultat. De konstaterar att de pengar som idag läggs på åtgärder i Sverige skulle ge tio gånger mer effekt om de satsades i fattigare delar av världen.

Den mest effektiva klimatpolitiken är självklart den vi ska föra. Inget annat är försvarbart. Medan temperaturen höjs, polarisar smälter och många människor inte har mat på bordet försöker fortfarande vänstersidan i svensk politik hävda att vi inte ska satsa pengar utomlands utan göra alla utsläppsminskningar i Sverige. Det är djupt oansvarigt.

Istället är det dags att styra om. Genom att införa ett riktat klimatbistånd till de länder som har potential, men inte har råd, att göra stora utsläppsminskningar skulle Sveriges satsade klimatpengar alltså ge tio gånger mer effekt.

När jag och Centerpartiets Ungdomsförbund riktade skarp kritik mot regeringens klimatpolitik på DN Debatt för ett halvår sen var ett av kraven för en bättre klimatpolitik att man skulle släppa det ensidigt nationella tänkandet och våga se ut över Sveriges gränser. Nu blir förslaget verklighet när alliansen satsar fyra miljarder på klimatbistånd. Det visar att engagemang i miljöfrågan kan göra skillnad.

När jag satsar mina privata pengar så funderar jag självklart över var de gör mest effekt. Samma princip bör självklart gälla för de pengar som staten tar in i skatt. Om varje hundralapp kan ge effekt motsvarande en tusenlapp om vi bara styr om vår klimatpolitik lite, bör det vara en självklarhet.

Med ett riktat klimatbistånd skapar vi dessutom stora förutsättningar för investeringar i många fattigare länder i världen, något som självklart skulle snabba på deras utveckling genom fler jobb, nyare teknik och en ökad framtidstro.

För precis som andra miljöhot, som avsaknad av rent vatten och matlagningsanordningar, som har minskat i takt med att människor fått ett ökat välstånd kommer klimatproblemen att lösas genom att fler får råd med klimatneutral teknik.

Det skapar vi inte förutsättningar för genom att stirra blint i Sverige och sluta handla med människor i fattigare delen i världen, utan genom att släppa in dem på vår marknad samtidigt som vi inför ett starkt klimatbistånd.

Miljöproblem och fattigdomsbekämpning har aldrig känt länders gränser, det är glädjande att alliansen börkar släppa sin globala trångsynthet. För mig handlar det om klimatsolidaritet med övriga världen och kommande generationer.

Magnus Andersson
Förbundsordförande
Centerpartiets ungdomsförbund