2) Alliansens förmåga att beskriva och hantera utanförskapet från arbetsmarknaden och socialdemokraternas nonchalans inför detsamma.
3) Bildandet av alliansen i sig. Det var ett genidrag som skapade positiv energi och inte minst satte fokus på splittringen inom vänsterblocket.
Så här två år senare är det många som tror att det vi upplever kommer att gå till historien som ännu en borgerlig parentes. Regeringens opinionssiffror är usla. Det politiska sveket i FRA-frågan, tafflig hantering av frågor som fastighetsskatten, försvarspolitiken och presstödet samt regeringens envisa motstånd mot att avskaffa värnskatten grumlar bilden av en reformpolitik som i övrigt huvudsakligen varit framgångsrik.
Sverige idag är ett lite bättre land än det var för två år sedan och svenskarna i allmänhet har fått det bättre. Det är ingen revolution, men det är definitivt inte sämre.
På två år har den genomsnittliga sjuksköterskan i Stockholm fått en extra månadslön om året genom de samlade skattesänkningarna.
Det är mer lönsamt att arbeta och mindre lönsamt att vara arbetslös. Sysselsättningen har ökat.
LAS må vara kvar, vilket är dåligt, men möjligheterna att jobba med tillfälligt anställda i upp till två år har förbättrats radikalt och därför ökat flexibiliteten för den som vill anställa, men drar sig för att binda upp sig med tillsvidareanställd personal.
Den fullkomligt perversa förmögenhetsskatten är borta. Ingen saknar den, utom möjligen Sahlin och Östros som hotar med någon form av återinförande.
Efter en 15 år lång debatt om avdrag för hushållstjänster så är ett system nu på plats. Vi har inte sett den jämställdhetsbacklash som motståndarna varnade för, utan tvärtom har vi fått ett antal nya kreativa tjänsteföretag och ett antal personer som får avlastning i sin vardag. Systemet är givetvis inte optimalt, det kan bli bättre, men det är levererat och människor har börjat använda det.
Framgången med hushållsavdraget, som med så många andra reformer, ligger dock inte i att propositionen antogs i riksdagen. Det som avgör om hushållsavdraget blir en riktig hit är om människor vet att det finns, hur det fungerar och vill ha det. Användandet avgör framgången. En viktig slutsats för alliansen borde därför vara att satsa lika mycket på opinionsbildning och kommunikation inte bara inför förslag och beslut, utan också efter det att klubban har fallit.
Utländska betraktare har svårt att förstå att regeringen är impopulär när det ser ut att gå så bra för Sverige och regeringen dessutom har levererat i stort sett vad den sa att den skulle leverera. Men missnöjet är förståeligt och i allt väsentligt självförvållat.
Alliansregeringens största misstag är inte innehållet med några få undantag, utan kommunikationen och bristen på politisk fingertoppskänsla.
Regeringen och allianspartierna förmår inte förklara, försvara och förankra den politik som bedrivs. Eftersom huvuddelen av det som regeringen gjort är vettigt och det är relativt lång tid till nästa val finns tid att vända utvecklingen.
Men då håller det inte med en defensiv kommunikationsstrategi satt att förverkligas av juniora pressekreterare. Då krävs ett kommunikativt och engagerat ledarskap från Fredrik Reinfeldt och neråt.
Alliansen måste både återuppstå och förnya sig. Allianssamarbetet behöver fördjupas. Varför kan man inte bli medlem i eller stödja alliansen utan att stödja något av partierna?
Det är lättare för många, undertecknad inkluderad, att stödja alliansen än något av de ingående partierna. Nästa våg av reformer måste pekas ut. Vad vill alliansen och vad tänker den göra framöver? Arbetslinjen, och sen då?
Även om huvudanledningen till att valet vanns 2006 hette Göran Persson går det i det här läget inte att förlita sig på att Mona Sahlin ska göra jobbet åt en.
Debatt är SVT:s sajt för samhällsdebatt. Det är platsen där de viktigaste och mest angelägna samhällsfrågorna diskuteras. Debattartiklar mejlas till debatt@svt.se, och vi vill gärna ha ensamrätt.
Följ oss på Twitter
Var först med att få veta det senaste! Följ våra uppdateringar och vår microblogg på Twitter.
SVT Play
