Ja, enligt uppgift i Judehatets svarta bok - antisemitismens historia från antiken till idag (Eriksen/Harket/Lorenz, 2008), hände det under antirasistiska demonstrationer som hölls i samband med den FN-ledda konferensen mot rasism i Durban, Sydafrika, 2001. "Antirasismen", konkluderar författarna, "hade blivit antisemitisk."
Det är en svepande anklagelse. Men det är inte svårt att förstå den frustration som ligger bakom.
När den antirasistiska vänstertidskriften Mana i vintras anklagades för att ge utrymme åt antisemitism var reaktionen inte sällan en automatisk misstrogenhet - inte kan väl en antirasistisk publikation ägna sig åt sådant! Och redaktionen förklarade sig naturligtvis med att det hela bara handlat om kritik av Israel.
Trots den defensiva hållningen förklarade sig tidskriftens nya ansvariga utgivare efter debaclet vara benägen till viss självkritik. Det första numret under ny ledning ägnade hela två texter åt antisemitism. Det vill säga, två artiklar där personer som anklagats för antisemitism förklarar vilken fruktansvärd anklagelse det är, och beklagar sig över hur ofta denna anklagelse används för att tysta Israelkritik.
I övrigt brydde man sig inte om att diskutera vad antisemitism är idag, och hur det kan uttrycka sig.
Det som är så uppseendeväckande med vänsterns oförmåga att hantera antisemitism är inte att själva antisemitismen rent allmänt skulle vara större där än annorstädes - utan att svansföringen är så extremt hög i den antirasistiska hållningen. Man berömmer sig inom den moderna vänstern av att känna igen rasistiska och sexistiska strukturer varhelst de uppträder i samhället. Men antisemitism verkar man vara blind för, eller rentav implicit ge sitt godkännande.
I Judehatets svarta bok bekräftas förvisso att arbetarrörelsen historiskt varit den politiskt mest verksamma kraften mot antisemitismen.
Men samtidigt beskrivs hur det sena artonhundratalets och tidiga nittonhundratalets socialister inte sällan uttryckt förståelse för judehatet - eftersom judar tenderade att vara associerade med penningaffärer och med bankväsendet, menade man, uttryckte den antisemitiska hållningen en i grunden sund men missriktad antikapitalistisk hållning. Och i ett samhälle där den kapitalistiska ekonomiska ordningen avskaffats skulle det inte finnas någon antisemitism.
Det finns en likartad mekanism i sättet att betrakta dagens judehat. Ett illustrativt exempel är de kommentarer som åtföljer en artikel i Svenska Dagbladet (Emma Löfgren, "Antisemitismen sprider sig" - publicerad på nätet 17/9) om en internationell undersökning som visar att antisemitismen ökar i världen.
Det som är av främsta intresse här är hur artikeln kommenteras av vänsterbloggare som länkar till den. Så gör båda de, enligt Bloggtoppen, mest lästa politiska bloggarna i den kategorin. Båda menar att antisemitismen idag i första hand handlar om begripliga, i grunden sunda reaktioner mot israelisk politik. Och att problemet i princip skulle försvinna om mellanösternkonflikten löstes på ett för palestinier tillfredsställande sätt.
Parallellen till synen på antisemitismen som en reaktion mot kapitalism är tydlig: även här antas hatet mot judar som grupp handla om en viss grupp faktiska judars faktiska beteende (judiska bankirer och affärsmän i det ena fallet; israeliska bosättare och politiska hardliners i det andra), och även här anses problemet enkelt kunna åtgärdas (upphäv kapitalismen - upphäv israelisk ockupationspolitik).
Under tiden drabbas judar som inte har ett dugg med israelisk politik att göra av den kollektiva skuldbeläggningen. Och i kommentarsfältet hos den i särklass störste vänsterbloggaren sprider sig den antisemitiska retoriken, tunt förklädd som antisionism och ivrigt förnekande sig men med samma tankefigurer om global makt och parasiterande som de som uttrycks i falsariet Sions vises protokoll.
Såhär skriver signaturen fofo:
"håll pöbeln igång och skrik högt, Antisemit! det är ju så den globala sionistiska lobbyn livnär sig på hederliga människor."
Charlotte Wiberg Bloggare, filmvetare och skribent
Debatt är SVT:s sajt för samhällsdebatt. Det är platsen där de viktigaste och mest angelägna samhällsfrågorna diskuteras. Debattartiklar mejlas till debatt@svt.se, och vi vill gärna ha ensamrätt.
Följ oss på Twitter
Var först med att få veta det senaste! Följ våra uppdateringar och vår microblogg på Twitter.
SVT Play
