Den bräckliga byggnad som är den nyliberala kapitalismen faller som ett korthus så fort någon tappar förtroendet för den., skriver Petter Nilsson. Foto: Scanpix.

Petter Nilsson: Finanskrisen krossar nyliberalernas drömmar

Det är onekligen spännande tider. Nu kliver borgerligheten fram och talar kritiskt om girigheten som skadar hela samhället, när girigheten för någon vecka sedan var det vackraste ting som i entreprenörens gestalt skulle föra oss till lycka.

Nu är USA skolexempel på ansvarslöshet, när USA för någon vecka sedan var förebilden i allt. I dessa tider av kappvändande kan det förefalla som att Johan Norberg är en uppfriskande konsekvent nyliberal.

I Expressen (1/10) skriver han att hellre låta de amerikanska bankerna gå under än att tillåta statliga ingrepp och på sin blogg länkar han till libertarianer som vill eliminera också de små spärrar som infördes efter Enronkraschen. Det är friskt vågat.

När de flesta före detta nyliberala lovsångare försöker rädda ansiktet genom att skylla allt på några få människors excesser, ropar den hårdare kadern av nyliberaler på mer av det goda. Problemet i dessa timbroiters ögon är inte avregleringar och den därpå följande finansbubblan och spekulationen, problemet är att de inte genomförts fullt ut.

Det som försvårar för dem är att detta inte är kapitalismen i tillfällig kris, det är inbyggt i kapitalismens funktionssätt att framkalla återkommande kriser.

Den världsberömde och knappast vänsterextreme ekonomen Joseph Stieglitz listar för CNN:s räkning ett antal åtgärder som lösning på krisen. Men, tillägger han sedan, dessa kommer inte att förhindra kriser eftersom finanskapitalismen nu är sådan att den hittar vägar runt alla försök att begränsa den.

Internationella valutafonden (IMF), ni vet de där som åker runt och ser till så att länder inte satsar för mycket på offentlig sektor, varnade inte för en enda av de tio föregående kriserna. På tv ser vi nu samma gamla finansansikten som säger att allt är lugnt och kommer ordna sig.

De måste säga så, för den bräckliga byggnad som är den nyliberala kapitalismen faller som ett korthus så fort någon tappar förtroendet för den.

Det påminner om de serier där katten springer rakt ut i luften över ett stup - fallet börjar först när man tittar ned och insett att man saknar markkontakt.

Det USA:s kongress desperat försöker göra nu är att återupprätta den tilltron genom att hålla bankerna uppe så länge att verklig tillväxt hinner ifatt.

Norberg vill låta bankerna gå under så att kollegorna på Wall Street ska lära sig att staten inte kommer att rädda dem. Det är ett tacksamt argument, ingen är särskilt sugen på att punga ut för att rädda klantiga finansvalpar, och därutöver så finns där en verklig poäng.

Så kallad moral hazard, om man räddar dem nu så kommer de att lära sig att de kommer undan med samma sak igen. Problemet med hans resonemang är att den avreglerade nyliberalism han vill se istället har samma problem inbyggda.

Inte kommer klipparna lära sig något oavsett om bankerna går under. Hälften av dem har sålt i tid och tjänat hundratals miljoner. Några av dem sålde kanske för sent och har nu förlorat hundra av sina tvåhundra miljoner. I värsta fall får några av dem som klantat sig mest börja skriva krönikor om entreprenörskap i Metro.

Kapitalismen medför att det beteende som är rationellt för den enskilde, att försöka sno åt sig några hundra miljoner, är fullständig irrationellt för hela samhället.

Men vad skulle effekterna bli om Norberg gick från tyckande till styrande? Till att börja med skulle vi se en ökning av de värsta delarna av den katastrofala politik som alliansen fört och som nu riskerar att få fullt utslag.

Alliansen har nämligen byggt bort, sålt ut eller försämrat de viktigaste av det man inom makroekonomin kallar "automatiska stabilisatorer", till exempel a-kassan, fackförbunden och socialförsäkringarna.

Dessa sjok av ekonomin som garanterar människor ett minimum av välfärd minskar också fluktuationerna eftersom de är undandragna den värsta konkurrensen och därmed inte faller vid första vindpust.

Samtidigt som tusentals amerikaner får gå från hus och hem så jobbar alliansen hårt på att göra sig av med en annan av dessa stabilisatorer, nämligen hyresrätter.

Skulle en kris slå till i Sverige idag så skulle alltså långt fler likt USA få gå från hus och hem, stå arbetslösa utan ersättning och se sin pension gå upp i rök.

Det är avsaknaden av sådana stabilisatorer som gör att en kris följs av en recession, för när man förlorar precis allt så kan man inte heller konsumera och tillväxten stannar helt av. Det man kan göra är alltså att bygga upp en stark välfärd så att människor inte får panik i flock när de oundvikliga fluktuationerna kommer.

Kanske är det dags att skapa en omvänd Marshallhjälp som kan stoppa de nyliberala excesserna vid den 48:e breddgraden?

Striden står just nu om denna kris är nyliberalismens död eller ej. Borgerliga ledarskribenter som PJ Anders Lindner (SvD) vill att Norberg erkänner denna död. Ovilja att göra det riskerar nämligen att leda till en diskussion om det inte i själva verket är kapitalismen själv som råkat i trångmål.

Bättre att då kasta några nyliberaler och girigbukar överbord och börja om lovsången när allt lugnat sig. Norberg å sin sida betraktar lugnt bankers uppgång och krasch från fönstret på Cato, nyliberalismen har inte misslyckats, den har bara inte fått härja fritt nog.

Det kan han väl tycka, men hur försvarar han kapitalets frihet inför de nu sparkade Volvoarbetarna eller de amerikaner som nu står utan bostad, pension och mat?

Jag kanske borde låta Johan Norberg hållas, för att till sist få en så fullständig kris att vi börjar diskutera riktiga alternativ. Men just nu finns där ingen stark vänster som kan axla utmaningen och jag är rädd för vad som kommer att hända under tiden.

IMF bedömer att Sveriges bostadsmarknad är minst 15 procent övervärderad för tillfället. Samtidigt råder en nästan fullständig samsyn mellan s, mp och alliansen om att avreglera, minska och bygga bort de sociala skyddsnäten.

Lyssna noga på vad som sägs om krisen från de politiska partierna. Om de inte vill stärka a-kassan och facken, satsa på hyresrätter och driva upp lönerna så är de egentligen inte osams med Norberg. Då springer de i luften och bär dig i famnen, vill du verkligen följa med?

Petter Nilsson
Tankesmedjan Konflikt