Kritikerna sitter i sina skyttegravar och utgår ifrån att krigstillstånd råder, skriver Anna Ekelund.

Anna Ekelund: Stoppa skyttegravskriget bland feministerna

"Hade jag haft en kniv hade jag stuckit den i honom", hör jag någon väsa i publiken, riktat mot MRO-ordföranden och abortmotståndaren Mats Selander. Vi har just diskuterat abort i Debatt i SVT.

Jag har skrivit ett kapitel om abort i Petra Östergrens antologi "F-ordet - Mot en ny feminism" och fick presentera mitt resonemang i SVT Debatt

Som alltid när abort kommer på tal ställde sig förespråkare och förbudsivrare på var sin sida och gjorde allt för att överrösta varandra. Jag hann säga att abortfrågan är väldigt känslig i Sverige och att den måste tåla att diskuteras. Därefter visade de övriga gästerna i ord och handling exakt hur känslig och odiskutabel den är.

Trots att jag förespråkar fri - och till och med utökad - aborträtt, tycker jag att 37000 aborter per år i lilla upplysta Sverige är på tok för många. Att siffran har legat konstant ändrar inte det faktum att den är hög.

Mina ståndpunkter sammanfaller med både motståndarnas och förespråkarnas, och precis så här ser jag också på den "nya" feminismen. Den tillåter alla ytterligheter . I stället för att man ska klamra sig fast vid en ståndpunkt, föra krig och förnedra oliktänkare, så menar jag att den nya feminismen präglas av acceptans, modet att lyssna och viljan att försöka förstå sina meningsmotståndare.

Debatten i SVT visade tydligt hur långt det är kvar till detta tankesätt. F-ordet har fått ta emot mycket hyllningar, men de som ändå har varit negativa har riktat ganska karg kritik. Kritikerna sitter i sina skyttegravar och utgår ifrån att krigstillstånd råder.

Men de medverkande i F-ordet bär inga vapen. Jag menar att avsaknaden av krig är det nya sättet att utöva feminism.

Kristina Lindquist på tidningen Arbetaren går hårt åt min retorik och min påstådda vilja att skuldbelägga aborterande kvinnor, och kallar svårigheten med abort för propaganda. Kritiken får mig att misstänka att hon antingen har läst boken slarvigt eller inte alls.

Jag undrar också varför det är så provocerande att säga att abort kan vara något svårt. Varför skulle annars filosofer i alla tider vrida och vända på dilemmat? Abort är en av de eviga frågorna och som sådan ska den få diskuteras just i evighet, utan att aborträtten för den skull ska behöva inskränkas.

Min text har fått flera att försöka placera mig i ett fack. Jag har kallats allt ifrån frikyrklig till nyliberal, trots att jag varken är religiös eller partipolitisk. I senaste valet röstade jag på miljöpartiet - så mycket för den nyliberalismen.

Kritikernas förvirring tyder på att F-ordet har lyckats peka på någonting nytt, bortom vi och dom, för eller emot och svart eller vitt. En mångfaldsfeminism som visar att vi vinner på att även lyssna till dem som har en annan åsikt. Så slipper vi önska varandra knivar i ryggen.

Anna Ekelund
Kolumnist på Aftonbladet och
medförfattare till antologin F-ordet.