Om så kallat könsneutralt äktenskap införs kommer det av många medborgare att uppfattas som att vi står utan egentlig äktenskapslagstiftning, skriver Stephan Alm. Foto: Scanpix.

Stephan Alm: Underskatta inte äktenskapets sprängkraft som valfråga

Fredrik Reinfeldt framstår som en landsfaderlighetens luftgitarrspelare när han verkar för införandet av en könsneutral äktenskapsbalk.

Han framstår som okunnig och ignorant visavi äktenskapsfrågans djup och valör när han vill omforma äktenskapet till något som inte längre gestaltar grunden för människosläktets fortbestånd och livskraft.

Som läget ter sig nu kommer sannolikt lagd vänster-motion i riksdagen om införande av könsneutral äktenskapsbalk att vinna bifall med stöd av några borgerliga riksdagsledamöter Det vet naturligtvis Fredrik Reinfeldt.

Det kan förmodas, mot bakgrund av bland annat av hans eget agerande i riksdagen när omröstning om partnerskapslagen genomfördes, att han skulle gilla en sådan utveckling.

När Fredrik Reinfeldt snart ombesörjer framläggandet av en proposition med förslag om ett slags samlevnadsbalk, där sannolikt bara begreppsmässig åtskillnad görs mellan äktenskap och partnerskap, handlar det för honom nog mest om att försöka hjälpa allianskamraten kristdemokraterna så att kd-ledningen inte kommer på kant med sina kärnväljare.

Det synes som om kd-ledningen inte förmår att agera skarpt i det uppkomna skarpa läget. Kristdemokraterna skulle kunna göra mycket utifrån det som hör till parlamentarismens spelregler. Gör de kabinettsfråga av äktenskapsfrågan kan regeringen inte lägga fram en proposition. Också en lag motionsvägen kan stoppas.

Om de övriga borgerliga partierna vill ta ansvar för alliansregeringens fortlevnad får de foga sig i ett agerande från kd:s sida.

Kristdemokraterna kan avisera att allianssamarbetet i riksdagen kommer att upphöra - med röstnedläggning från kd i olika andra frågor - om inte alla borgerliga riksdagsledamöter röstar emot oppositionens motion om könsneutral äktenskapsbalk. Också en mindre grupp kd-riksdagsledamöter kan åstadkomma mycket.

Tyvärr lär vi inte få se något sådant från kristdemokraterna, som dessvärre alltmer verkar utvecklas till ett självutplånande undergivenhetsparti.

Om så kallat könsneutralt äktenskap införs kommer det av många medborgare att uppfattas som att vi står utan egentlig äktenskapslagstiftning. Vad är det för statsmakt i Sverige som på så vis kan ignorera den samlevnadsform som sedan urminnes tider gestaltar grunden för människosläktens livskraft och handlar om samhällets bestånd?

Tyvärr verkar Fredrik Reinfeldt inte förstå hur saker och ting här hänger samman. Till bilden hör att det inte är säkert att ett svenskt könsneutralt äktenskap kommer att accepteras som ett äktenskap av rättsordningar i en hel del andra länder.

Jag tror att Fredrik Reinfeldt hade kunnat bli en statsminister med lyckosam uppbyggnad av landet över tid, om han hade valt att värna äktenskapet i dess nuvarande form. Nu riskerar han att bli kortvarig som statsminister.

Redan i augusti 2001 under Pride-festivalen bekantgjorde Mona Sahlin, som låtit sig tituleras "samhällsbyggnadsminister", i ett utspel angående familjefrågor att hon anser att politiker bör "lagstifta bort förlegade normer".

Vi behöver samhällsbyggnadspolitiker av annan kaliber än Mona Sahlins. Tyvärr synes vi för närvarande inte kunna hoppas på Fredrik Reinfeldt. Han framtonar i sammanhanget som ett slags anpassling, lite som Mona Sahlins dräng.

Han deltar oförtänkt i ett förändringsarbete som får till konsekvens att de heterosexuella par som framdeles inte kommer att vilja ingå den nya typen av "äktenskap" i stället kommer att leva som sambor eller åka utomlands exempelvis till Köpenhamn, Torneå eller Åland, för att där ingå ett sedvanligt äktenskap. Inte heller här verkar Fredrik Reinfeldt förstå hur saker och ting hänger samman.

Lars Ohly, Mona Sahlin och Maria Wetterstrand vill att äktenskapsbalkens portalstadgande skall ha lydelsen: "Äktenskap ingås mellan två personer. De som har ingått äktenskap med varandra är makar."

Här kan noteras att skulle detta bli lag kan exempelvis två heterosexuella män ingå äktenskap med varandra om de så skulle vilja (kanske för att de hyser en ömsesidig intellektuell kärlek gentemot varandra).

Som en följd av en sådan ny äktenskapsbalk måste rimligen också den borgerliga vigselordningen med frasen "Äktenskapets ändamål är enskildas väl och samhällets bestånd" ändras, eftersom det som där avses med "samhällets bestånd" handlar om den reproduktionsförmåga som typiskt sett finns bara hos heterosexuella par i kombinationen kvinna/man. Dessutom handlar detta om ett barns behov av en moders-och fadersrelation.

Dags för eftertanke för allianspartiledarna när de nu i dagarna två är samlade i Varberg för att prata ihop sig om framtida samarbete? Det skulle vara ett uttryck för styrka och statsmannakonst om de kunde enas om, med upprätthållande av partidisciplinen, att skjuta fram avgörandet av äktenskapsfrågan - vilken inte berördes i allianspartiernas valplattform inför valet 2006 - fram till tiden efter nästa val.

Tills dess bör kristdemokraterna ägna sig åt det som man försummat under en mängd år, det vill säga adekvat opinionsbildning samt utövande av något slags landsfaderlighet/landsmoderlighet från kd-ledningens sida.

För det fall Jan Björklund, Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt längtar efter väljaropinionernas ökade stöd gör de klokt i att göra detsamma och bevara nuvarande äktenskapsbalk.

Här kan nyckeln ligga till fortsatt regeringsinnehav för alliansen efter 2010.

Stephan Alm
universitetsadjunkt i handelsrätt
kd-sympatisör