Foto: David Magnusson / SCANPIX

Mikael von Knorring: Förbudslinjen stoppar inte fildelningen

Den förbudslinje Anna Croneman talar för innehåller stora risker, utan att för den skull ha kunnat stoppa fildelningen. Diskussionen behöver börja i andra ändan: hur kan vi producera mer film och musik?

Anna Croneman inleder sin artikel med en beskyllelse om "grova faktafel", men följer överhuvudtaget aldrig upp det påståendet med några konkreta exempel. Tvärtom är det genomgående temat i artikeln att inte säga ett knyst om de faktiska argument jag förde fram.

Det står ingenting om de problem vi kunnat se hittills i de fall där svenska domstolar har försökt döma fildelare. Det står ingenting om vad som hänt i de länder som infört lagen. Det står ingenting om hur illegal fildelning hittills varit omöjlig att bevisa utan erkännande. Det står ingenting om hur straffskalan i Sverige gör att den som bara går över till BitTorrent kan känna sig ganska säker.

Som grädde på moset kommer ett av de tröttaste standardargumentet fram igen - att vi som är kritiska till lagstiftingen vill "avskaffa upphovsrätten på nätet". Det vänsterpartiet och många fler driver är något helt annat: att legalisera den icke-kommersiella kopieringen.

Det finns goda skäl för det. Upphovsrätten fungerade aldrig under 1900-talet som något egentligt hinder för privatpersoners kopiering, utan den har i praktiken handlat om att reglera kommersiella aktörer. Den som mixat ett kassettband till sina bekanta har aldrig behövt oroa sig för var gränsen till olagligt går.

Den tekniska utvecklingen har inneburit två saker samtidigt: Dels har det blivit så mycket enklare att kopiera saker att privatpersoners kopiering har fått en större betydelse. Dels har staternas möjligheter att övervaka sina medborgare ökat, vilket gett en del mediabolag en förhoppning om att det idag ska gå att komma åt privatpersoner.

Det är därför vi står i en ny situation.

Vi kan välja att fortsätta på förbudslinjen, och hoppas att resultatet inte blir detsamma som i de länder som redan infört de här lagarna. Där ser vi en privatisering av rättsväsendet, massutskick av utpressningsbrev och stora risker för den som blir oskyldigt utpekad - utan att fildelningen för den skull stoppas. Land efter land har hamnat där.

Vi kan välja andra vägar. Croneman avslutar sin artikel med att säga att om vi inte ska försöka stoppa fildelningen, måste vi hitta andra sätt att finansiera filmproduktionen. Det är bara att hålla med.

Diskussionen borde handla om affärsmodeller och politiska lösningar snarare än om förbud.

Regeringen har de senaste två åren sänkt skatterna med omkring 100 miljarder kronor. Skulle vi använda bara två-tre av dem till den här frågan skulle det ta oss mycket långt. Vi skulle t ex kunna bredda kulturmomsen eller bygga digitala bibliotek med ersättningssystem.

Det är ett betydligt rimligare sätt att hantera fildelningen än att försöka skrämma folk.

Mikael von Knorring
medlem i vänsterpartiets fildelningsgrupp