Jag skulle vilja att Socialdepartementet skriver in dataspelsberoende i socialtjänstlagen, skriver Owe Sandberg. Foto: Claudio Bresciani / SCANPIX

Owe Sandberg: Ge datorspelsmissbrukare en diagnos

En 15 årig pojke kollapsade i helgen efter att oavbrutet ha spelat dataspel i över ett dygn. Han fick föras med ambulans till sjukhus för behandling med vätske- och näringsdropp.

När den förra expansionen av spelet World of Warcraft kom den 17 januari 2007 (The Burning Crusade) hamnade en gamer i psykos efter att ha spelat i fyra dygn utan att sova, äta eller dricka tillräckligt.

Han fick hallucinationer, såg drakar och demoner och spöken på ljusa dagen. Efter att ha hamnat på psykakuten fick han genomgå ett halvårs rehabprogram.

Datorspelens kraft och egna dynamik gör att man ofta glömmer både tid och rum, timmar blir dygn och spelet bara fortsätter. Det som från början är en kul grej med utmaningar och upptäckarglädje i förtrollande världar blir till ett maniskt spelande för att nå högre nivåer och skaffa sig bättre rustningar.

Mängden tid som konsumeras är en riskfaktor. Flera oberoende undersökningar pekar på att cirka 30 000 till 40 000 ungdomar i Sverige spelar mer än 40 timmar per vecka, drygt 2 000 mer än 80 timmar.

Det finns ingen vetenskaplig diagnos för "dataspelsberoende", men om man spelar så mycket att hela ens övriga liv försakas är det ett beroende/missbruk. Negativa konsekvenser är bland annat avbruten skolgång, skolk, sömnproblem, matproblem, hygienproblem (jag skrev en gång om pojkrummen som knarkarkvartar efter att maktlösa föräldrar ringt och beskrivit familjens situation i dessa avseenden).

En datorspelsberoende deltar inte i familjeaktiviteter, tappar kompisarna IRL (In real life), bedriver ingen fysisk träning och så vidare. En 17-åring hade utvecklat benskörhet, många är undernärda och kutryggiga eller överviktiga och orörliga.

Så har det sett ut bland de mer än 300 gamers som jag har träffat under de senaste åren. Självklart fixar de allra flesta att ha spelen som en fritidssyssla. Cirka 11 miljoner spelar till exempel World of Warcraft världen över.

Självklart finns positiva effekter också, såsom att man blir duktig i engelska, får bra koordination, utvecklar ledaregenskaper och samarbetsförmåga. Men i mitt jobb som spelterapeut så måste jag fokusera på problemen.

Inga myndigheter har fått specifika uppdrag att arbeta med dessa missbrukargrupper av dataspelande ungdomar. Folkhälsoinstitutet, barn- och ungdomspsykiatrin och socialtjänsten lägger ansvaret på föräldrarna,som ofta saknar kunskap och förmåga att sätta nödvändiga gränser.

Det finns inga etablerade hjälporganisationer inom detta område, som det finns för pengaspel och andra missbruk.

I Kina överväger nu Hälsoministeriet att jämställa dataspelsberoende med alkohol- och narkotikaberoende. Miljoner kineser spelar mer än 40 timmar i veckan.

Jag skulle vilja att socialdepartementet skriver in dataspelsberoende i socialtjänstlagen på motsvarande sätt som de gjorde för pengaspel för några år sedan.

Departementet bör också ge Folkhälsoinstitutet ett uppdrag att arbeta förebyggande med detta område, samt ge resurser till kommunala beroendeenheter för behandlingsåtgärder.

Kognitiv beteendeterapi med schemaläggning och kontrakt med föräldrarna fungerar utmärkt, så att ungdomarna får balans i tillvaron och livet.

Jag blir ofta kritiserad för att försöka sjukförklara en ny ungdomskultur, men en vetenskaplig diagnos kan öppna vägen för hjälp och bistånd till drabbade ungdomar och familjer.

Owe Sandberg
Psykolog och psykoterapeut