Det är vår uppgift som svenskar och EU-medborgare att faktiskt höja våra röster och ställa upp för S:t Gabrielklostret, skriver Fredrik Malm och Ninos Maraha. Foto: Scanpix

Fredrik Malm/Ninos Maraha: Turkiet måste respektera den kristna befolkningen

Under det första världskriget begicks ett folkmord mot armenier, assyrier/syrianer och flera andra kristna grupper i det osmanska riket. Turkiet har ännu inte erkänt folkmordet, tvärtom riskerar du fängelsestraff om du i turkisk debatt yppar att ett folkmord har ägt rum.

Den kristna befolkningen i Turkiet är idag, som en konsekvens av det storskaliga dödandet, endast en spillra av vad den kunde ha varit. I de assyrisk/syrianska ursprungsområdena i Turabdin, runt städerna Mardin och Midyat i de sydöstra kurddominerade områdena, lever idag endast några tusen kristna.

Men för de turkiska myndigheterna och omkringliggande byar är denna sista återstående skärva av kristenhet i området tydligen ett stort hot.

Sedan en tid tillbaka driver därför fler byar en rättsprocess mot klostret S:t Gabriel för att konfiskera delar av deras mark. Detta sker med den turkiska statens goda minne.

Den 19 december ska rättegång hållas. Förhoppningsvis kommer internationella observatörer, däribland tre svenska riksdagsledamöter, att närvara under rättegången för att öka det internationella trycket på Turkiet att skydda klostret.

Rättegången förefaller vara närmast summarisk. Det ena argumentet som lyfts fram är värre än det andra. Till exempel hävdas att klostret är byggt ovanpå en moské, trots att det byggdes flera hundra år före Profetens och Islams födelse.

Dokument kring ägande av klostret och områdena runtomkring är i sin ordning, det är lagfarter med stämplar och underskrifter från 1930-talet.

En sådan här rättegång innebär ännu en signal till de kristna i Turkiet att de inte har en framtid i landet. Trots att de levt i årtusenden i dessa områden beskylls de för att vara en del av västvärldens intåg i Mellanöstern.

De blir därmed en måltavla, medan deras enda brott är att de bor i de byar där de alltid har levt och har en annan religion än Islam.

Om klostret S:t Gabriel inte kan fortsätta existera så kommer framtiden för de kristna i området att sväva i ovisshet. Religiös verksamhet kan inte fortsätta om de inte finns människor som vågar bo, lära och arbeta i klostret.

En fällande dom skulle också kunna innebära ett prejudikat för andra byar att ge sig på de få kloster som finns kvar i området. En sådan utveckling skulle i slutändan innebära att de sista kristna packar väskan och emigrerar.

Därmed skulle folkmordet på assyrierna/syrianerna fullbordas.Det är vår uppgift som svenskar och EU-medborgare att faktiskt höja våra röster och ställa upp för S:t Gabrielklostret.

Vi kan göra det i våra relationer med Turkiet, genom att lyfta upp frågan i internationella samarbeten och vi kan öka våra kunskaper och berätta för andra. Ökar medvetenheten så kommer inte den turkiska staten och byarna att kunna bete sig hur som helst utan protester.

Våra kyrkor har också ett ansvar. Men tyvärr sviker flera av dem. Flera svenska samfund, biståndsorganisationer och partinätverk har valt att engagera sig för islamister som attackerar kristna istället för att stödja de kristna som hotas och förföljs. Detta är ett stort svek.

De samfund som fortfarande har ett engagemang för de kristna i Mellanöstern bör engagera sig i framtiden för klostret innan det är för sent.

Fredrik Malm (fp), riksdagsledamot
Ninos Maraha (fp), ledamot kommunfullmäktige Södertälje