På senare tid har böcker som förnekar diskrimineringen publicerats. Det hjälper mäktiga makthavare att bevara rasismen, skriver Masoud Kamali. Foto: Karin Malmhav / SCANPIX

Mäktiga grupper förnekar rasismen

Varenda regering i världen är medveten om att FN:s deklaration om mänskliga rättigheter inkluderar ett åtagande att eliminera diskrimineringen av folk med annan etnisk bakgrund eller religiös tro.

Många länders politiker ställer sig positiva till deklarationen men framställer ofta det egna landet som mer jämlikt, humant, tolerant och rättvist än något annat. Sverige är inget undantag. Rasism och diskriminering betraktas ofta förekomma någon annanstans än hos "oss".

Rasism och diskriminering är inte irrationella ageranden från vissa små extrema grupper, utan handlingar som är ideologiskt motiverade och bidrar till att bevara majoritetssamhällets och mäktiga gruppers privilegier.

Diskrimineringen är inte heller en attitydfråga som ska informeras bort utan en del av de etablerade institutionernas arbetssätt. Den är ingen avvikelse från normen utan snarare handlingar som betraktas som normala av dem som inte drabbas av diskrimineringen.

Ett av de mest effektiva sätten att bevara majoritetssamhällets och mäktiga gruppers privilegier är att förneka förekomsten av rasism och diskriminering i samhället. Grupper med frekvent tillgång till makt och inflytande försöker på olika sätt framställa rasismen som attityder hos vissa små grupper eller ageranden av några "rötägg" i en organisation.

De senaste dagarnas avslöjanden av polisens rasistiska uttalanden mot personer med utländsk bakgrund förklarades med denna logik.

Som många forskare har visat har den ideologiska och politiska kampen för förnekelsen av rasism intensifierats och sprider sig som ett eko bland många etablerade institutioner såsom utbildningssystemet, det politiska systemet och rättsväsendet.

Förnekandet har även förskönats genom en allmänt accepterad politisk diskurs om de internationella mänskliga rättigheterna som oftast skymmer förekomsten av rasism och diskriminering av miljontals människor i Europa.

Som en led i förnekelsen framställs kampen mot diskrimineringen som en överdrift och de som kämpar mot etniska orättvisor förlöjligas.

De viktigaste aktörerna av förnekandeindustrin - politiker, näringslivet och medierna - bildar ofta ett nätverk av inbördes beundrare där kritiken mot etniska orättvisor avfärdas och samhällets status que som möjliggör reproduktionen av diskriminering försvaras och bevaras.

Den moderna europeiska historien visar att rasismen inte har varit en isolerad företeelse som kan hänvisas till vissa individer, grupper eller politiska partier, utan som en del av samhällets institutionella sammanhang som även engagerat vetenskapen.

Vetenskapen har på ett effektivt sätt hjälpt makthavarna att legitimera diskrimineringen och de etniska orättvisorna som antingen någonting "naturligt" eller resultat av vissa etniska gruppers egna kulturbundna handlingar.

Under senare tid har vi bevittnat publiceringen av nya till synes vetenskapliga böcker och rapporter som återigen förnekar förekomsten av rasism och diskriminering.

Dessa är ofta beställda verk av makthavarna som regeringen och näringslivet som i allra högsta grad gynnas av förnekandet och av att lägga skulden för de etniska orättvisorna på de drabbade själva.

Förnekandet av rasism och diskriminering bidrar till att bevara ett orättvist system som undergräver den sociala sammanhållningen och solidariteten i samhället.

Masoud Kamali
Professor och tidigare utredare under den socialdemokratiska regeringen.