Christer Sturmark, ordförande förbundet Humanisterna: Omoraliskt att hindra stamcellsforskning

Stamcellsforskning släcker inget liv. I stället är forskningen ett direkt resultat av den medicinska vetenskapens ambition att rädda och skänka liv. Det är fullständigt oacceptabelt och djupt omoraliskt att sådan forskning hindras av religiös vidskepelse och fundamentalism, skriver Christer Sturmark, ordförande Humanisterna.

Nyligen använde för första gången den amerikanska presidenten sitt veto, för att stoppa senatens förslag att tillåta stamcellsforskning. Motiven är religiösa dogmer. Av samma skäl går Tysklands forskningsminister Anette Schavan på samma linje, liksom Polen och Österrike. Trots att forskarna menar att stamcellsforskning innebär stora möjligheter att kunna bota sjukdomar som till exempel Alzheimer, Parkinsons sjukdom och ALS.

Enbart i Sverige dör 200 människor av ALS varje år. Låt oss anta att de religiösa föreställningarna om stamcellsforskning försenar utvecklingen av botemedel med tio år. Då kommer tvåtusen människor att dö i onödan av ALS enbart i Sverige. De dör på grund av andra människors uppfattningar om gud. Och så talar de religiösa om att de värnar liv.

Faktum är att fler människor dör i onödan i vår värld på grund av kristen fundamentalism, än de som dör på grund av muslimska terroristers attentat. Varje år dör 70 000 kvinnor i sviterna av illegala aborter. Av religiösa skäl förbjuder George W Bush sina biståndsorganisationer att hjälpa utsatta kvinnor med aborter i biståndsländerna, när de till exempel blivit utsatta för våldtäkter. Problemet är bara att när aborter förbjuds, blir de inte färre. Bara farligare.

Miljoner människor hiv-smittas i Afrika, på grund av katolska kyrkans bisarra inställning till preventivmedel. Var fjärde sydafrikan är hiv-smittad. I andra afrikanska länder är situationen ännu värre.

Och så talar de troende om att de värnar liv.

Den kristna nyfundamentalismen har alltså gått till kraftigt angrepp mot stamcellsforskningen. Motiven är lika glasklara som irrationella och vidskepliga: Stamcellsforskning sägs strida mot guds ord. Bortsett från det faktum att vi inte har några kunskapsteoretiskt berättigade skäl att tro att någon gud existerar, eller att en sådan gud skulle ha någon uppfattning om stamcellsforskning, så bygger argumenten på en stor okunskap om vad stamceller är.

Till att börja med är inte stamceller samma sak som ett mänskligt foster. Själva definitionen på stamceller är att det är celler som inte ännu börjat utvecklas åt något speciellt håll. Stamceller är alltså per definition celler som kan bli vad som helst, ryggmärg, lever, njure etcetera. Det är inte heller så att stamcellerna hade blivit ett foster, om man inte valt att forska på dem. I stället skulle de kastats i avfallshinken. Vid till exempel provrörsbefruktningar, en teknik som skänker ett barn till par som inte annars kan få barn, uppstår alltid slaggprodukter som slängs bort. Från dessa slaggprodukter kan stamceller odlas.

Stamcellsforskning släcker inget liv. I stället är forskningen ett direkt resultat av den medicinska vetenskapens ambition att rädda och skänka liv. Det är fullständigt oacceptabelt och djupt omoraliskt att sådan forskning hindras av religiös vidskepelse och fundamentalism.

Gränsen mellan tro och vetenskap måste hållas mycket skarp. Organisationer som anser att man skall tro på övernaturliga väsen i skyn får inte tillåtas styra vetenskapens villkor. Förnuft och sakliga skäl måste ha företräde.

Precis som insikten om att demokrati inte är givet, utan alltid måste försvaras, blir det alltmer tydligt att upplysningstidens ideal allt oftare hotas av en tilltagande trend av religiös fundamentalism. En mycket farlig utveckling som kan få allvarliga konsekvenser för enskilda individer och samhället.

Christer Sturmark,
ordförande förbundet Humanisterna