Fredrik Reinfeldt. Foto: SVT

Vägen mot toppen kantad av bråk

Fredrik Reinfeldts väg till partitoppen har kantats av stridigheter.
Såren efter maktkampen i ungdomsförbundet MUF tog lång tid att läka. Och det var bara början.

Den moderata ungdomsstämman 1992 kallades "slaget vid Lycksele" av en tv-reporter som bevakade mötet.
Den uppslitande striden om ordförandeposten splittrade MUF i två nästan lika stora falanger. En för den sittande ordföranden Ulf Kristersson.
Och en för utmanaren: Fredrik Reinfeldt.

BÅDE REINFELDT OCH KRISTERSSON är eniga om att det inte var en politisk strid. Vid den här tiden härskade nyliberalismen inom MUF - man ville kraftigt skära i välfärdsstaten för att kunna sänka skatterna radikalt och Reinfeldt låg i ungdomsförbundets radikala mittfåra.
Striden handlade till sist bara om person och organisation. "Striden handlade till sist bara om person och organisation."

När röstsiffrorna lästes upp i Lycksele stod han som segrare - med minimal marginal: 58 röster mot 55 och MUF fick en ny ordförande.
Vinnaren, Fredrik Reinfeldt, säger idag att striden tog för mycket kraft, men att han annars skulle ha lämnat politiken. En viktig seger för hans person och en seger som gav många lärdomar.
- Om du väljs av ett halvt förbund, men ska leda ett helt tar det mycket kraft. Att möta den typen av motstånd ställer krav på den som försöker släcka ner och komma vidare, säger han.

STRIDEN INOM UNGDOMSFÖRBUNDET splittrade medlemmarna och såren satt kvar länge. Det var ändå bara början på Reinfeldts väg mot toppen.
Som MUF-ordförande stöttade han Carl Bildt och den borgerliga regeringens krisuppgörelse med socialdemokraterna 1994.
Carl Bildt.
När moderaterna förlorade regeringsmakten senare samma år upphörde Reinfeldts lojalitet. En ny, högljudd strid inleddes - med udden mot den yttersta makten inom moderaterna.

I eftervalsdebatten utmanade han Carl Bildt och kritiserade honom hårt i en bok. Men han fokuserade inte på Bildts politik. Det var ett personangrepp. Han skrev:
"Han borde framstå som den perfekte moderatledaren att karikera för motståndarna. Boendes på Östermalm, med pojkaktig uppsyn och en brorduktig attityd. Om alla liknar Carl bekräftas vanföreställningarna av moderaterna. Det blir ett parti för Carl Bildt-kopior."

INTE BARA CARL BILDT angreps. Också hans närmaste medarbetare fick sig en släng av sleven. Ett tiotal personer, bland annat Bo Lundgren, Per Unckel och Gunnar Hökmark beskrevs som Carl Bildt-kopior.
Kollisionen var oundviklig.

I februari 1995 kallas Fredrik Reinfeldt till riksdagsgruppens möte.
- Det var en enda lång utskällning av mig. Ingen fick lämna lokalen. Det var högläsning ur boken för att visa hur dum jag varit, berättar han. "Det var en enda lång utskällning av mig. Ingen fick lämna lokalen."
-Fredrik Reinfeldt

Åren som följer fram tills Carl Bildt avgår 1999 och Bo Lundgren utses som hans ersättare lever Fredrik Reinfeldt ett politiskt liv i skuggan, utan tunga uppdrag.
Pendeln skulle snart svänga tillbaka till hans fördel.

NÄR BO LUNDGREN gör ett moderat katastrofval 2002 börjar en
Bo Lundgren. ny intern maktkamp att jäsa. Bo Lundgren ska bort, anser både MUF och flera kommunalpolitiker. I striden kastar flera av de moderater som varit tongivande, och som ingått i kretsen runt Carl Bildt, in handduken. Och upp seglar Reinfeldt som partiets näst mäktigaste person.

Vid en extra stämma, som efteråt beskrevs som orolig, väljs Bo Lundgren om och Reinfeldt fortsätter som hans andreman. Men striden är inte över. Reinfeldt, som hållit en ganska låg profil, inleder ett omfattande reseprogram ut till distrikten och stärker snabbt sin position.

Återigen en fråga om person, framför politik. Den lyssnande Fredrik Reinfeldt mot den fyrkantige Bo Lundgren. Fyra månader efter extrastämman förklarar valberedningen för Lundgren att han inte längre har partiets förtroende.
Vägen ligger nu öppen för Reinfeldt.
Fem månader därpå väljs han - som ny ordförande för Moderata Samlingspartiet.

Text: Peter Bagge