Vårdnadstvist mot barnets bästaI vårdnadstvister är det samhällets uppgift att se till barnets bästa. Barnet har rätt till båda sina föräldrar och brott mot barn ska prioriteras. Uppdrag granskning har tagit del av en vårdnadsprocess där tvisten mellan föräldrarna eskalerade med myndigheternas hjälp. Pappan vann rättegången, men har ändå inte träffat barnet på över två år. Mamman tog barnet och försvann. Hon är idag häktad i sin frånvaro och internationellt efterlyst. Ett ungt par träffas på en dans i oktober 1986, de blir förälskade och flyttar ihop. Innan de bildade familj valde de att satsa på utbildningar och karriärer. De hade det gott ställt och levde för varandra, men när de efter ett par år bestämde sig för att skaffa barn förändrades allt. Barnet var bara ett och ett halvt år när föräldrarna separerade. Pappan flyttade ut julen 1997. Efter helgerna gick de till socialförvaltningen och nu upprättades det första komplicerade schemat för umgängesrätten med barnet. I samband med separationen kom polisanmälningarna. Hon anmälde honom för olaga hot, misshandel och sexuella övergrepp på barnet. Han anmälde henne för egenmäktigt förfarande med barnet, eftersom hon inte överlämnade barnet enligt det överenskomna schemat. Utredningen resulterade i ett nytt komplicerat umgängesschema. I mars år 2000, strax innan tingsrätten ska fatta det slutgiltiga beslutet om var barnet ska bo, kommer ytterligare polisanmälningar. Kvinnan anmäler mannen igen för misstänkta sexuella övergrepp, mannen svarar med att anmäla kvinnan igen för egenmäktigt förfarande. Socialförvaltningen säger nu att kvinnan inte vill samarbeta och under en tid tvångsomhändertas kvinnan och barnet på ett utredningshem som annars är till för missbrukare. - Hon pratade då om att hon bara ville försvinna så långt bort som möjligt, där det inte gick att få tag på henne, säger en väninna till mamman. Den 30 augusti 2000 var det dags för rättegång. Domstolen bestämde att mannen ensam fick vårdnaden, kvinnan skulle få träffa barnet tillsammans med en annan vuxen, en kontaktperson. Pappan vann rättegången, men han vann inte barnet. Senast han såg sitt barn var våren 2000. Idag lever mamman och barnet på okänd ort, hon är häktad i sin frånvaro för grovt egenmäktigt förfarande med barn och hon är internationellt efterlyst, eftersom risken finns att hon flytt utomlands. Spädbarnstiden kan vara påfrestande och för många förhållanden slutar det med separation. Varje år får 55 000 barn uppleva att föräldrarna går skilda vägar och i de flesta fall bestämmer sig föräldrarna för gemensam vårdnad om barnet. Men för alltför många par slutar förhållandet i uppslitande vårdnadstvister. Samhället ska utgöra en objektiv part som i första hand ska se till barnets bästa, men vem kan bedöma vad som är barnets bästa?. - Jag har aldrig sett en objektiv utredning. De som är inblandade och som hjälper till är ofta partiska och har en bestämd uppfattning, säger psykologen Lena Hellblom Sjögren. För att kunna avgöra en vårdnadstvist anser Lena Hellblom Sjögren att det krävs metoder att arbeta efter. Men några sådana finns inte idag. I det här fallet förekom också flera anmälningar om misstänkta sexuella övergrepp. Vad som är sant vet bara föräldrarna, men även här efterlyser Lena Hellblom Sjögren metoder för att kunna skilja grundade anklagelser från ogrundade. - Minst hälften av anmälningarna är ogrundade och det är helt obegripligt att man inte utvecklar metoder för att kunna avgöra. Det är viktigt att inse att man skadar ett barn även genom ogrundade anklagelser, både genom att tro på en falsk anklagelse och genom att inte tro på en riktig anklagelse, säger hon. Samhället ska föra barnets talan i vårdnadstvisterna, men hur klarar man det när beslutsfattarna ofta inte ens har träffat det berörda barnet? I det här fallet var många inblandade, men få har träffat eller ens sett barnet. - Jag kan räkna upp 25 personer - socialarbetare, jurister, poliser - som har varit inblandade i själva beslutsfattandet, men ingen av dem har träffat barnet. Hur kan de då tillvarata barnets intresse? frågar sig barnets morfar. Mamman är internationellt efterlyst, men det tycks ändå vara svårt att hitta henne. Pappan har ännu inte gett upp hoppet att hitta sitt barn, men det krävs i stort sett att mamman åker fast i en passkontroll eller råkar ut för en olycka för att svenska myndigheter ska kunna hitta henne. - Ingenting händer och jag får ingen information. Mig veterligen är det ingen som söker efter mitt barn idag. Men jag tänker inte ge upp, säger pappan. REPORTER: Tina Thunander
|
