Varför ska vi egentligen stressa iväg så tidigt på morgonen? Är en kvällsmänniska verkligen mer lat än en morgonmänniska? Och vem ska anpassa sig efter vem egentligen i ett samhälle som alltmer har öppet dygnet runt?

På gymnasiet HF-centret i Köpenhamn går en klass kallad B-klassen som börjar sina skoldagar först klockan halv ett. Dessa elever kallas för B-elever, inte som ett skällsord utan för att de har en genuppsättning som styr dem till att ha svårt att komma upp på mornarna. Elevernas uppfattning är att de presterar mycket bättre när de får en lugn morgon.

- Det finns jú ingen logik i att allting ska hända mellan klockan 8 och 17. Vårt samhälle är idag ett informationssamhälle - öppet 24 timmar om dagen. Vi behöver inte säga till våra elever att de ska gå på biblioteket före klockan 17. Informationssamhället är ju öppet dygnet runt, säger Ole Wadmand som är rektor på skolan.

Ett samfund för B-människor
Något som kallas B-samfundet har i Danmark fått allt fler anhängare. Föreningen kämpar för att bryta det som de kallar A-människornas, det vill säga morgonmänniskornas, dominans. De anser att samhället ska anpassas även till människor med annan dygnsrytm.

B-samfundet grundades av ingenjören Camilla Kring som startade rörelsen efter att ha doktorerat på förhållandet mellan familjeliv och arbetsliv. Hennes idéer om att vissa är A-människor, andra är B-människor sprids nu över världen, och svensk forskningen ger idéerna stöd, särskilt när det gäller skoltiden. När ett par tusen skolelever följdes från sjuan till nian visade det sig att de elever som var tydliga kvällsmänniskor fick sämre betyg, åt sämre och mådde sämre i största allmänhet än de elever vars biologiska klocka tickade i morgontempo, något som inte bara kan förklaras med slöhet eller dåliga vanor.

"Morgonidealet är en religion"
Men trots att B-människan finns på riktigt enligt allt tydligare vetenskapliga belägg, är normen i samhället fortfarande att den duktige och flitige stiger upp tidigt på morgonen. Camilla liknar själv morgonidealet vid en religion där det uppenbart är bättre att stå upp med tuppen än att vara effektiv och kunna arbeta bättre på kvällen istället. Kanske är det till och med ett samhällsproblem:

- Det är viktigt att strukturerna stöder människorna och inte bara som i intrustrisamhället då vi tvingade människor in i rigida strukurer där man ska följa samma rytm och samma tempo, i informationsamhället är det viktigt att samhället formas av människorna istället, det ökar livskvalitén, säger Camilla Kring.

Det är ett vetenskapligt belagt faktum att många av oss, särskilt tonåringar, har svårt att klara av tidiga mornar - ändå fortsätter stora delar samhället att rulla på i morgontempo.

Dan Larhammar är professor i molekylär cellbiologi:

- Man ser en tydligt trend under tonåren att ungdomar blir tröttare och tröttare och det pågår faktiskt ända fram till 20-årsåldern, sedan vänder det, så det är förstås inte alls bra att skolperioden som är så viktig, tvingar så många till en dygnsrytm som inte är biologisk!

Nukleus suprachiasmaticus - vår biologiska klocka
Vår dygnsrytm och därigenom vår förmåga att fungera och prestera styrs av en inre biologisk klocka - en liten del i Hypotalamus i hjärnan som heter nukleus suprachiasmaticus, som består av cirka 10 000 nervceller i ett litet området strax ovanför synnervskorset, tre centimeter bakom ögonen. Det är härifrån dygnsrytmen styrs men genetiskt sett är vi ändå olika.

Våra biologiska klockor avgör inte bara om vi tycker bäst om morgnar eller kvällar, De avgör också hur långt varje människas dygn är, eftersom vi också är olika där. Vissa, ofta de som är mer kvällspigga, har en inre klocka som är lite längre än det vanliga 24-timmarsdygnet.

- De flesta människor har en dygnsrytm på ungefär 24,18 timmar om man blir helt avskuren från dagsljus och almanacka. Men det finns studier där människor isolerats helt i grottor i flera veckor eller månader, och då finns en skillnad, en del har en 24 timmars cykel, en del har 27-28 timmars cykel, menar Maria Lennernäs som är professor i måltid och nutrition.

Konsekvenser för hälsan
Att bryta för mycket mot sin genetiska dygnsrytm, leder för de flesta till att man sover för lite och vid fel tillfällen. Manipulerar man sin dygnsrytm under en längre tid kan det få riktigt allvarliga konsekvenser för egna hälsan.

- Det här är en tickande bomb som jag ser det, säger Maria Lennernäs.

- Det finns en rad vetenskapliga publikationer som visar att sömnbrist leder en oförmåga hos kroppen att reglera blodsockret och leder till typ 2-diabetes, det gör att kroppssammansättningen påverkas, vi blir mer benägna att lägga på fett på kroppen, och får mindre muskelmassa.

Aptit och mättnadskänsla styrs av hormoner som rubbas om vi stör dygnsrytmen, rubbas gör också kroppens förmåga att sänka sitt blodtryck och sänka belastning på hjärta och kärl. Och det kan i sin tur öka risken för hjärt-kärlsjukdomar och kanske även cancer. Andra saker som påverkas av för lite sömn är könshormon och tillväxthormon.

Att följa sin egen dygnsrytm handlar även om säkerhet. Enligt de senaste forskningsrönen kan vår förmåga att fatta viktiga beslut under olika tider på dygnet vara genetiskt styrd.

Experiment visar att en morgonmänniska som tvingas vara vaken länge har svårare att koncentrera sig och fatta beslut än en kvällsmänniska. I förlängningen kan man tänka sig att arbetsgivare vill gentesta sina anställda för att se om de är lämpade för till exempel nattarbete som läkare på en akutmottagning.

Skilda personligheter
Kvälls- och morgonmänniskor tycks även till viss del ha olika personlighetsdrag. Här finns inga tydliga omfattande forskningsresultat, men vissa tendenser är ändå klart märkbara.

Maria Lennernäs menar att morgonmänniskor är mer beroende av fasta vanor och rutiner. Kvällsmänniskor inte riktigt lika planerande och mer risktagande:

- En professor i socialmedicin sa att utan kvällsmänniskor hade inga nya kontinenter blivit upptäckta, han menade att de är mer risktagande. Samhället behöver olika sorters människor, Jag tror att det är ett sätt att få samhället att överleva.

Ljuset ställer om vår klocka
Dygnsrytmen styrs alltså av en inre klocka, men den klockan är lite ställbar: den kan regleras och finjusteras utifrån - framförallt av ljuset. Ljuset tar sig in via ögat och synnerven till klockan i hjärnan, som i sin tur sänder ut signaler via ryggmärgen och reglerar bland annat kroppstemperatur, ämnesomsättning, tillväxthormon och sömnhormon.

Medan danskarna försöker anpassa skolan och samhället till individen forskas det i ett klassrum Tyresö utanför Stockholm på hur skoleleven kan anpassas till samhället istället. Forskarna ta reda på om elever med genetisk kvällsrytm kunde bli mer morgonpigga.

Arne Lowden är ljus- och sömnforskare:

- Vad vi ville se var om vi kunde med artificiellt ljus efterlikna dagsljuset. Vad vi gjorde var att byta ut befintliga armatur i klassrum till ny typ av ljusrör med annat ljus.

Under sex veckor fick eleverna bära aktivitets- och ljusmätare hela dygnet. Man studerade även hur elevernas nivåer av natthormonet Melatonin påverkades av det extra ljuset. Halva mätperioden var ljuset som vanligt, halva hade det extra fullspektrumljuset tillsatts till skolrummet. Och resultatet var märkbart för de flesta.

-Man kände sig mer vaken, mer alert och lyssnade bättre, säger en av eleverna.

Fullspektrumljuset, som liknar dagsljuset, har mer blå ljusvågor än vanligt artificiellt ljus. Det är det som gör att dagsljus är så viktigt för oss.

Ljusreceptorer i hjärnan
Ganska nyligen upptäcktes det att vi har speciella ljusreceptorer i ögonbotten som hjälper kroppen ta ställning till vilket förhållande den ska ha till sömn, vila och vakenhet.

Ljusreceptorerna har inget att göra med vår synförmåga, utan tycks finnas bara för att ta in ljus och sända signalerna vidare till den biologiska klockan i hjärnan. De här ljusreceptorerna i ögonbotten är mer känsliga för dagsljusets blå våglängder, än de gula våglängderna i artificiellt ljus.

Vi kan inte ändra våra gener
Vi kan, genom exempelvis förändring av ljuset, medvetet påverka vår inre biologiska klocka på olika sätt, men genetiskt är vi fortfarande ändå olika.

En kvällsmänniska kan ta hjälp av olika yttre faktorer, som dagsljus, aktivitet, måltidsrutiner med mera, för att tillfälligt klara av tidiga mornar bättre, men den genetiska kvällsligheten består ändå.

Och även om många känner till att ljuset har betydelse för att vi ska orka upp på morgonen lever vi inte alltid därefter - vi vistas allt mindre ute i dagsljus. Maria Lennernäs ser problem i det:

- Kroppen blir förvirrad och vet inte vad den ska vara bra på vid olika tidpunkter och det påverkar hela ämnesomsättningen.