Jakob E:son Söderbaum är en 28-årig konservativ bloggare. Han brinner för frågor rörande kultur, familj och personlig integritet. I juni blir han färdig jur. kand. vid Uppsala universitet.
Jakob E:son Söderbaum: Det avvikande är inte längre farligt
Det mest utmärkande draget för det svenska samhället anno 2020 kommer vara att det är ett klustersamhälle befolkat av livsstilsmänniskor. Människor som vill vara, bo, leva och umgås på ett visst sätt för att det motsvarar deras ideal, och de ingår gemenskaper med likasinnade och bildar på så vis en mångfald subkulturer i samhället.
På 1970-talet betraktades livsstilsmänniskorna - till exempel dåtidens miljöfreaks och hippies - som jönsar som stod utanför samhället. År 2020 kommer livsstilsmänniskorna att vara ett dominerande inslag i samhällsbilden, och det handlar denna gång inte om att ställa sig utanför konformismen så mycket som om självförverkligande. Några exempel på livsstilar: asketer, olika religiösa, höghastighetsmänniskor, låghastighetsmänniskor, intellektualister, äventyrare, olika musikstil, olika sexualitet, datanördar, futurister, antimodernister, knuttar, brats. Människor med liknande ideal kommer att bilda gemenskaper där de odlar sina egna subkulturer - och det kommer ske i MYCKET större utsträckning och mer genomtänkt och upplevelsebetonat än idag. Detta samhälle är definitivt segregerat, om inte i bostadsområden så åtminstone mentalt. Samtidigt finns det en etablerad respekt för "det avvikande" som aldrig funnits under 1900-talet. Helt enkelt därför att olikheterna människor emellan är så framträdande i det offentliga livet. Jaså, du äter inte glass, men beställ någonting annat då så köper jag glass. Invandringen till Sverige, i stor utsträckning från islamska länder, pekar tydligt i riktning mot att islam kommer att vara en etablerad och erkänd minoritetsreligion i Sverige år 2020. Andelen muslimer i befolkningen kommer att vara stor, troligen betydligt större än idag. Världens mest sekulariserade land kommer inte längre att vara Sverige året 2020. Helt enkelt därför att religionsfriheten kommer att hävdas i mera påtaglig utsträckning, och detta i kombination med den växande respekten för "avvikande beteendemönster" leder till ett större intresse bland andra troende att uttrycka sin egen tillhörighet. Tendensen att vilja märkas tydligare kommer förstärkas också bland dem som föredrager helt andra livsstilar - och genom respekt för andra blir det lättare att hävda respekt för sin egen livsåskådning och livsstil. Att andelen muslimer växer tror jag också leder till att "familjeismen" etableras som en ny ideologi. För dessa grupper är familjen, oftast i en vidare bemärkelse än de flesta svenskar är vana vid, oerhört central och inbegriper värden och värderingar som anses gjutna i sten. Precis som för konservativa västerlänningar. Här finns med andra ord utrymme för en mycket mera välutvecklad värdekonservatism i samhällsdebatten, och jag tror helt klart att familjen kommer att få sin politiska motivering i samband med det. Motiveringar som bygger på urgamla kulturmönster, och just därför har förmåga att taga stor plats i samhällsdebatten även om många alternativa livsstilar också kommer att florera i samhället. Det övervakningssamhälle som år 2007 har börjat byggas i Sverige kommer att knaka i fogarna om 10-13 år. Människors behov av kännbar personlig integritet kommer att öka rejält under de närmaste åren. Dels för att samhället kräver mer av oss, vilket medför att vårt privatliv minskar ännu mer från redan små nivåer. Dels för att särintressena blir så många i samhället att självhävdelsen hamnar i kläm, det vill säga i termer av "den som gör någonting speciellt betyder mer". Resultatet blir större inåtvändhet mot "det egna" och att man värderar sitt privatliv mycket mer än tidigare. Redan härigenom kommer familjelivet att nyupptäckas som en skyddad bastion för berikande samvaro. Men i det privata vill man absolut inte känna att någon annan bryr sig om vad man gör. Därför kommer folkopinionen mot kameror, telefon- och mejlavlyssning med mera att ha blivit så stark om cirka 10 år att dessa företeelser avskaffas för att politikerna inte vill riskera att bojkottas i valen. Överhuvudtaget kommer demokratifrågor att diskuteras mycket mera ingående under de kommande tio åren. År 2020 kommer också det nordiska samarbetet att vara ett etablerat faktum. En mycket omfattande samordning mellan de nordiska länderna äger redan idag rum i det tysta. Vi har ett hundraårigt nordiskt lagstiftningssamarbete. På senare år har antalet nordiska företagssammanslagningar ökat. Inom politiken har påbörjats ett arbete för att utjämna gränshinder mellan de nordiska länderna. Vi har också fått en nordisk börs och en nordisk fotbollsliga. Det har redan observerats att de nordiska EU-medlemsstaterna är de mest samspelta i Europaparlamentet. Allt detta kommer troligen om tio år att ha tagit sig mycket mera konkreta former. Att Norge står utanför EU kommer sannolikt i sig spela roll för ett mera utvecklat nordiskt samarbete, för att tillgodose behovet av att tillvarataga både de gemensamma politiska, ekonomiska och kulturella intressena inom Norden i en värld av nya både större och mindre gemenskaper och intressesfärer.
|
||
