Mellan Sverige och det avlägsna Sydkorea råder starkare band än vad man kan tro. Sverige har tagit emot flest adoptivbarn i världen, per invånare räknat, och Sydkorea har skickat iväg flest. I dokumentärfilmen En gång var jag korean följer Bosse Lindquist och Bo Öhlén adopterade som var lite äldre när de kom till Sverige. Tre människor som kan berätta om sina liv, både i Korea och Sverige, och som till skillnad från många andra adopterade har minnen av sin familj och kunskap om sitt ursprung.

Susanne Brink kom till Sverige när hon var knappt tre år gammal. Hon levde ett helsvenskt liv ända tills 1989 då hon blev intervjuad av ett koreanskt tv-team som reste runt i Europa. När programmet sedan sändes i Korea kände Susannes biologiska mamma igen sin dotter, och Susanne bjöds till Korea och blev omedelbart rikskändis. Berättelsen om hennes liv har blivit en bok, flera koreanska tv-dokumentärer och en långfilm.

John Övinge. Foto: Bo Öhlén och privat. John Övinge föddes nära en amerikansk militärbas i Korea. Hans pappa, som var amerikansk soldat, övergav honom tidigt och John bodde på fosterhem, barnhem och på gatan ända tills han som elvaåring adopterades till Sverige. Förra året reste han tillbaka för första gången. Mot förmodan hade han lyckats bevara både det koreanska språket och förmågan att hitta fram i Seouls storstadskvarter. Han söker sig genom militärbaser och barer, på jakt efter dem som en gång tog hand om honom.

Kum-ah Nathansen med sin adoptivmamma Inger och på besök hos sin biologiska mamma i Korea. Foto: Bo Öhlén och privat. Kum-ah Nathansen och två yngre systrar skickades till tre olika adoptivhem på vitt skilda orter i landet. Kum-ah hamnade i Göteborg, hos Inger som då var sextio år gammal och ensamstående. Men Kum-ahs biologiska familj släppte aldrig kontakten helt, och när det koreanska välståndet ökade började släkten att besöka henne i Sverige, och hon dem i Korea.

Nästan 10 000 svenskar är födda i Sydkorea. Hur kommer det sig att just Koreas och Sveriges öden sammanflätades? Varför skickar Korea, idag ett ekonomiskt välmående land, fortfarande barn till Sverige?

Bosse Lindquist är dokumentärfilmsproducent vid Sveriges Radios dokumentärredaktion, P1. Han är bland annat känd för sina dokumentärer om Sveriges stöd till Pol Potregimen i Kambodja, tvångssteriliseringskampanjerna samt den svenska Vita Buss-expeditionen till Hitlers nazityskland.

Bo Öhlén är filmare med dokumentär inriktning. Hans senaste filmer är från Guatemalas slum och Kap Verdes förtorkade landsbygd. Han har också nyligen skildrat romernas svenska historia genom ett porträtt av Rosa Taikon.

Dessutom sänder SR två anslutande radiodokumentärer av Bosse Lindquist.

Dokumentären: En gång var jag korean
SVT2 ons 10 april 2002 kl 20.00