När svensk polis byggde upp och byggde ut systemet med informatörer var Norge, tillsammans med Storbritannien, förebildslandet.

-Det är ju en metod som är helt avgörande för många, för att kunna att bekämpa och förebygga många kriminalitetsformer, säger kriminalkommissarien Anders Rasch-Olsen.

Han arbetar inom Oslopolisen som handledare för hanterare, alltså de poliser som är kontaktpersoner åt informatörer. Anders Rasch-Olsen föreläser också på Polishögskolan i Norge, om informatörsverksamheten och förra året skrev han en bok där han kallar polisens arbete med informatörer ett nödvändigt ont.

Hur effektivt är det med informatörer?

- Om vi snackar om den offerlösa kriminaliteten, den kriminaliteten som ofta inte blir anmäld till polisen, som polisen själv kan avslöja, så är den väldigt effektiv. För narkotikakriminalitet, människohandel, vissa former av ekonomisk kriminalitet och vapensmuggling så är det helt avgörande att polisen har en sån metod att nyttja, säger han.

Anders Rasch-Olsen berättar att i Norge, vid allvarliga narkotikabrott, används informatörer vid vart tredje fall.

Men trots det och att han jobbar inom informatörsverksamheten, ser Anders Rasch-Olsen riskerna.

-När det gäller oönskade konsekvenser, så är ju det onda som vi godtar när vi använder informatörer. Det informatören faktiskt gör är ofta ju att svika, eller bedra, en som står honom nära. Och vad det kan medföra av samvetskval? Han kanske utveckla paranoia på grund av det här, säger han.