Tomas Lundqvist hörde själv av sig till Uppdraget-redaktionen i hopp om att få ordning på sina tänder. Han levde som hemlös i Malmö under många år, men har idag kommit upp på land som han själv säger.

Fem år senare sitter han kvar med ett stort bekymmer – han saknar 14 tänder i över- och underkäke, tänder som folktandvården i Malmö drog ut.

- Men jag har inte fått några nya som de lovade. Jag har ständig värk och ser för jävlig ut, konstaterar han.

Tillsammans med 76 andra hemlösa ingick han i ett ambitiöst projekt hos folktandvården i området Caroli i Malmö. De fick akut behandling och en del dåliga tänder drogs ut. I en del fall, som för Tomas Lundqvist, med löfte om fasta proteser som ersättning, inte bara löständer.

Men när tänderna väl var utdragna så lades projektet ner.

- Jag står här med en ofärdig behandling och har själv inte råd att bekosta mina tänder. De har lurat mig och alla mina kamrater in i något som inte hade någon målsättning, säger han.

Idag skulle det kosta Tomas Lundqvist drygt 120 000 kronor att få de tänder han blivit lovad, varav han själv skulle stå för 25 000 kronor. Det är pengar som varken socialen i hans kommun eller Region Skåne är beredda att stå för idag.

Georg Persson, som idag är tandvårdschef, tog över som klinikchef efter att projektet för de hemlösa lagts ner och det var han som i en rapport till sina chefer slog fast att projektet hade stora ekonomiska problem. Totalt rörde det sig om ett underskott på 400 000 kronor.

- Jag kom fram till att man efter den inledande akuta saneringsfasen fortsatt behandling med konserverande och restaurerande behandling, men i många fall hade man gjort detta utan att ha klart med finansiering, säger Georg Persson.

I vissa av fallen ville inte socialtjänsten betala hela kostnaden för patientavgiften för den tandvård som utförts på de hemlösa. Dessutom kostade kvällsarbete extra pengar. Och när projektet lades ned, försvann också löftet om tandproteser till hemlösa som Tomas Lundqvist.

- Jag vet inte exakt vad man lovat i det här fallet, säger Georg Persson.

Motorn i projektet var dåvarande klinikchefen för folktandvården i Caroli, Alf Hötzel. Idag driver han en privatklinik i Malmö och han minns Tomas Lundqvist mycket väl.

Alf Hötzel förklarade på flera möten i samband med projektet att det behövdes extra pengar för att klara kvällsarbetet som projektet för de hemlösa medförde.

Med på mötena satt representanter från dåvarande tandvårdsnämnden i Region Skåne och Alf Hötzel uppfattade att han fick ett löfte om pengar – men sen blev det inget.

- Från början var de ju väldigt positiva till att skjuta till pengar, säger han.

Något löfte om pengar vill dock inte Monica Lundgren, ledamot av dåvarande tandvårdsnämnden, kännas vid idag.

- Vi har aldrig haft pengar för att ge några personer någon behandling. Det är inte vår uppgift. Vi måste behandla alla skåningar lika. Jag har absolut inget minne av att jag gett något löfte som jag inte hållit, säger hon till Uppdraget.

Alf Hötzel anser fortfarande att hemlösa ska ha rätt till fasta proteser även om de inte klarar kostnaden själva. En dom från kammarrätten i Göteborg, från 2004, där socialen tvingades betala en implantatbehandling för 110 000 kronor åt en före detta missbrukare, stöder den uppfattningen.

I Malmö och i många andra kommuner vill socialtjänsten inte gärna betala för fasta proteser. Det är ofta löständer som gäller i praktiken.

- Jag känner mig rätt trygg i att jag gjort rätt. Min ambition var god och sedan att jag inte fick det som jag känner mig lovad att få, det är sin sak, säger Alf Hötzel.

Du kanske lovade lite för mycket i projektet?

- Inte med den kunskap jag hade om både lagstiftning och regelverk då.

Men i backspegeln?

- I backspegeln har inte de sociala myndigheter, som ska stå för patientavgifter i respektive fall, följt de utslagen som varit i kammarrätten i Göteborg, säger han.

I Uppdraget får du se hur det gick för Tomas Lundqvist.