Halon bildas när solljus eller månljus lyser genom små, små iskristaller.

För att en halo skall bildas måste iskristallerna ha rena geometriska former. Detta för att ljuset skall spridas och reflekteras i samma riktning. Är kristallerna ojämna ger de en oregelbunden spridning och vi får ett jämnt dis istället för en halo.

Tunna, höga fjädermoln (cirrus) eller slöjmoln (cirrostratus) ger ofta halon eftersom de innehåller ”rätt sorts” iskristaller. På vintern kan halofenomen också bildas närmare marken, när iskristallerna i frostdimma eller dis bryter sol- eller månljuset.

Det vanligaste är en ring runt solen. Det kan vara två storlekar på den ringen och man mäter dem i grader från solen. Den vanligaste uppstår 22° kring solen och den andra vid 46°. Ringen syns tydligt både vid sol- och månsken. Bisolar är också vanliga. De ser ut som en mindre kopia av solen och ligger på 22°-ringen. Även fler ljusfenomen kan ses.

Månhalo är inte lika vanlig som solhalo eftersom månljuset oftast är för svagt.

Eftersom fjädermoln och slöjmoln ofta (men inte alltid) innebär att ett frontsysten och nederbördsområde är på väg kan halon vara ett tecken på förändring i vädret. Ofta (eller i alla fall ibland) kan man därför räkna med nederbörd inom det närmaste dygnet.