datajournalistik

Riksdagspartierna placerade ut sig på ett tvådimensionellt plan baserat på sina svar i valkompassen. Partier som svarade olika hamnade längre ifrån varandra.

Den horisontella axeln motsvarar här den traditionella vänster-höger-skalan och den placerar ut partierna baserat på vad de tycker om skatter, fördelningspolitik och företagens villkor i samhället. Vilket leder till en ordning där Vänsterpartiet ligger längst till vänster, Moderaterna längst till höger och de andra partierna någonstans däremellan.

I riksdagsrymden kallar vi den vertikala axeln för GAL-TAN-skalan. Den speglar en annan politisk dimension där GAL, som är uppåt, står för "Grön, Alternativ, Libertär" och TAN, nedåt, står för "Traditionell, Auktoritär, Nationalistisk".

GAL-TAN-skalan är ett försök att fånga upp frågor som går bortom strikt ekonomisk höger-vänster-politik, som till exempel miljöfrågor, rättsväsendets roll, migration och HBTQ-frågor.

Tillsammans utgör de två skalorna en tvådimensionell rymd där vi kan se hur de olika partierna placeras i relation till varandra baserat på svaren i riksdagsvalkompassen.

Men EU-politiken är annorlunda än rikspolitiken, vilket syns tydligt när vi går vidare och tittar på EU-rymden, som baseras på partiernas svar i EU-valkompassen.

Nu tittar vi på EU-rymden som skiljer sig en hel del från den vi såg inför riksdagsvalet.

Anledningen är att de frågor som är aktuella och partiskiljande när det gäller EU är andra än de som diskuteras på hemmaplan. Inför EU-valet finns det dessutom alltid en dimension som rör EU:s roll och i vilka frågor som EU ska ha inflytande.

Låt oss titta på en axel i taget.

På den vertikala axeln i vår EU-rymd kan vi ser vi hur EU-positiva partier placerar sig högst upp och de som är mest EU-negativa hamnar längst ner.

Liberalerna , som går till val under parollen "ja till Europa", är högst upp på skalan medan Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet , som är mest kritiska till EU:s utformning och makt, hamnar längst ner.

På den horisontella axeln placerar sig partierna i stort sett enligt den traditionella vänster-höger-skalan, men med några undantag. SD har här placerat sig längst ut till höger, istället för mellan de traditionella blocken. Och åsiktsskillnaderna mellan partierna i mitten – det vill säga S , L och C – är mycket mindre än vad den var i riksdagsvalet.

Tittar vi specifikt på vilka frågor som sprider ut partierna här så finns många värderingsfrågor med en tydlig höger/vänster-prägel, som till exempel att EU ska arbeta för allas rätt till fri abort och bestämma om minimiregler för föräldraledighet. Men här återfinns även frågor om klimat och migration som i riksdagsrymden placerar sig på GAL-TAN-skalan.

Nu tittar vi på hela EU-rymden igen. Den tydliga grupperingen utifrån blocktillhörighet som vi såg inför riksdagsvalet har bytts ut mot ett diagonalt band som sträcker sig från den mer EU-negativa (nedre), vänstra delen av rymden till den mer EU-positiva (övre), högra delen.

Undantaget är Sverigedemokraterna som hamnar för sig själva långt ifrån övriga partier.

När vi placerar ut kandidaterna ser vi hur nära (eller långt ifrån) de är sina moderpartier och de andra partierna.

Kandidaterna från Vänsterpartiet , Miljöpartiet , Feministiskt initiativ och i viss mål även Sverigedemokraterna ligger relativt nära sitt parti.

Spridningen är desto större bland kandidaterna från Socialdemokraterna , Moderaterna och Centerpartiet .

Några kandidater ligger särskilt långt ifrån sitt parti.