datajournalistik

Anledningen är att de bor i stater där distrikten ritats av politiker med syftet att maximera antalet valda kongressledamoter från det egna partiet.

Tekniken kallas gerrymandering och har använts i en eller annan form inom amerikansk politik i över två hundra år.

Namnet kommer från Elbridge Gerry, som 1812 i egenskap av rollen som guvernör i Massachusetts godkände en lag som ritade om ett av distrikten i närheten av Boston med syfte att gynna sitt eget parti. Det omritade distriktet sades likna en salamander, varför tekniken fick namnet Gerry-mandering.

Även om gerrymandering även kan förekomma på lokal nivå så diskuteras problemet idag främst när det gäller det val till det federala representanthuset.

Den lagstiftande armen av USA:s federala statsapparat är kongressen, som består av senaten och representanthuset. Till senaten väljs två senatorer per delstat, oavsett storlek. Till representanthuset väljs 435 ledamöter, men hur många representanter som varje stat får utse beror på hur många som bor i staten.

Att ha en majoritet i representanthuset har en avgörande betydelse för hur mycket en president kan få gjort under sin mandatperiod. Därför är kampen hård om varje representant och de båda partierna använder alla medel de har till buds för att få en fördel.

Inte minst gerrymandering.

Packing och cracking

Det finns två huvudsakliga tekniker till förfogande för den som sysslar med gerrymandering.

Den ena kallas för "packing" och syftar till att packa in så många som möjligt av motståndarpartiets anhängare i ett distrikt så att de vinner distriktet överlägset. Det kan låta kontraproduktivt, men den riktiga vinsten kommer från de slösade röster som läggs på motståndarkandidaten. Eftersom allt som krävs för att vinna ett distrikt är hälften-plus-en av rösterna så är varje ytterligare röst på kandidaten en onödig röst som skulle kunna läggas på ett av partiernas kandidater i ett annat distrikt, om distriktsgränserna vore utformade på ett annat sätt.

Den andra är att skapa ett distrikt där det egna partiets kandidat vinner med en tillräckligt bekväm marginal för att aldrig känna sig hotad av motståndarkandidaten, samtidigt som vinsten inte är så pass överlägsen att röster "slösas". Denna teknik kallas för "cracking".

Med hjälp av dessa tekniker kan ett parti vinna fler representantval i en stat än sitt motståndarparti – även om stödet till motståndarpartiet är större bland invånarna i staten som helhet.

En snabbkurs i gerrymandering

Vi tänker oss en stat med 50 röstberättigade invånare. 20 av invånarna stödjer det  röda  partiet och 30 stödjer det  blå . Invånarna i staten ska nu välja fem representanter till kongressen – alltså ska det ritas ut fem distrikt.

Hur påverkar då gränserna för distrikten vilka representanter som blir valda?

Vem ritar gränserna?

Hur distriktsgränserna kommer till är lite olika. I regel är det upp till staternas egna församlingar att bestämma hur gränserna ska dras upp. Men sju stater har så få invånare att de bara får välja en representant till representanthuset, vilket innebär att det bara finns ett distrikt som sträcker sig över hela staten. Om en stat har fler än en representant så måste distrikten vara ungefär lika stora, sett till befolkning.

I de flesta staterna är det den lagstiftande församlingen som beslutar om distriktsgränserna. I ett fåtal stater, däribland Kalifornien, är det upp till en politisk oberoende kommitté att dra upp gränserna.

Är det här verkligen lagligt?

Svaret är: Kanske.

USA:s högsta domstol har dömt i ett antal fall gällande gerrymandering. 2017 slog domstolen fast att stater i regel inte har rätt att rita om distrikt utifrån den etniska tillhörigheten hos medborgarna om det inte finns särskilda skäl.

I det senaste fallet gällande gerrymandering från 2019, Rucho v. Common Cause, kom man fram till slutsatsen att frågor om gerrymandering utifrån politisk hemvist ligger utanför Högsta domstolens ansvarsområde att besluta om. Istället menade den konservativa majoriteten i Högsta domstolen att det är upp till den federala kongressen eller staterna själva att skriva lagar som sätter gränserna för vad som är tillåtet.

Några exempel på gerrymandering

Illinois fjärde

I Chicago, Illinois har två områden med stor andel latinamerikanska invånare kombinerats till ett distrikt, Illinois fjärde kongressdistrikt. Distriktet består nu till 68 procent av latinamerikanska invånare.

Texas 35:e

Texas 35:e distrikt sträcker sig från centrala San Antonio upp till de södra och östra delarna av Austin. 61 procent av invånarna i distriktet är latinamerikaner, och en federal domstol fastslog 2017 att distriktet var olagligt eftersom man ansåg att det var utformat utifrån den etniska tillhörigheten hos invånarna. Men målet överklagades till Högsta domstolen som upphävde domen och tillät utformningen.

Marylands tredje

Marylands tredje distrikt är en del i ett pussel som ritats sedan millenieskiftet med syftet att maximera antalet demokratiska representanter som väljs. Det har lett till att sju av åtta av statens representanter idag är demokrater trots att var fjärde invånare är registrerad republikan.

Här kan du se mer från SVT Datajournalistik

Ola Hjalmarsson

SVT Datajournalistik

Publicerad: 4 mars 2020