datajournalistik

På valkvällen den 9 september 2018 försökte de flesta av riksdagens partiledare framställa sig som valets verkliga vinnare. I själva verket hade valet skapat ett parlamentariskt läge som skulle visa sig vara det svåraste på mycket länge. Centerpartiets och Liberalernas ovilja att medverka i en regering som tog stöd av Sverigedemokraterna var en starkt bidragande orsak.

Däremot visade det sig snart att Stefan Löfven (S) inte kunde sitta kvar som statsminister. För första gången fälldes en statsminister i den obligatoriska statsministeromröstning som ska hållas efter ett val.

En ny regeringsbildningsprocess startade under ledning av talman Andreas Norlén.

Den blev rekordlång och tog 129 dagar. Under tiden fick regeringen Löfven agera övergångsregering. Under processen prövades flera olika konstellationer. Både Stefan Löfven och Ulf Kristersson (M) testades i statsministeromröstningar och misslyckades med att få riksdagens stöd.

Den 11 januari 2019 presenterades Januariavtalet, som innebar att Löfven säkrade en majoritet för att på nytt utses till statsminister. Centerpartiet och Liberalerna hade nått flera sakpolitiska framgångar och släppte i utbyte mot dessa fram Löfven som statsminister. Vänsterpartiet hölls utan inflytande, men valde ändå att släppa fram Löfven.

Den långa regeringsbildningsprocessen och den stökiga hösten i riksdagen gynnade framför allt Socialdemokraterna som ökade i opinionen. Också Sverigedemokraterna stärkte sin position. Ulf Kristerssons misslyckade försök att erövra regeringsmakten bidrog till att Moderaterna tappade väljarstöd. Liberalerna tappade också väljare. Partiets roll i regeringsbildningen medförde att borgerliga väljare lämnade.

Våren 2019 kännetecknades av den nya S-regeringens tillträde och en politisk och medial granskning av Januariavtalet. Här fanns flera punkter som uppfattades som bekymmersamma för Socialdemokraterna, till exempel slopad värnskatt, uppluckrade Las-regler och en öppning för fri hyressättning i ny produktion. Socialdemokraterna tappade väljarstöd och förtroendet minskade för Stefan Löfven. Samtidigt återhämtade sig Centerpartier och i viss mån Liberalerna,

Liberalernas partiledare Jan Björklund meddelade att han tänkte avgå och en partiledarprocess inleddes i partiet. Liberalerna var djupt splittrade efter januariavtalet och favoriten att efterträda Björklund, Erik Ullenhag, skulle bli besegrad av utmanaren, Nyamko Sabuni.

Våren 2019 kännetecknades också av Kristdemokraternas fortsatta uppgång i opinionen. Den vändning som skett i valrörelsen 2018 fortsatte under våren och partiledaren Ebba Busch var under en period den partiledare väljarna hade störst förtroende för. KD tog väljare från såväl M som SD, vilket bidrog till att SD tappade mark i opinionen.

Vändpunkten för KD skulle komma i kampanjen inför valet till Europaparlamentet då före detta EU-parlamentarikern Lars Adaktussons sätt att rösta i frågor rörande aborträtten blev en stor fråga i valspurten. Det bidrog till negativ publicitet för KD.

Den 28 juni valdes Nyamko Sabuni till ny partiledare för Liberalerna. En intern reaktion på januariavtalet, men också ett val som skulle visa sig vara problematiskt. Liberalerna hade ingått januariavtalet och tänkte fullfölja det, men fått en partiledare som i grunden var emot uppgörelsen. Partiet var dessutom djupt splittrat i synen på Sverigedemokraterna.

Någon egentlig smekmånad som ny partiledare fick inte Nyamko Sabuni. Hon hade stora förväntningar på sig att ordna en nystart för partiet, men den kom av sig redan efter några veckor.

Hösten i riksdagen blev turbulent. Gängkriminalitet och skottlossningar riktade strålkastarljuset mot rättspolitiken. Sverigedemokraterna tog initiativ till en misstroendeomröstning mot justitieminister Morgan Johansson (S), som dock klarade sig.

Samtidigt kritiserades reformeringen av arbetsförmedlingen och hot om misstroendeomröstning drabbade också arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S).

En effekt av denna turbulens var att opinionsstödet ökade kraftigt för Sverigedemokraterna, men i viss mån också för Vänsterpartiet, som varit drivande i kritiken mot reformeringen av Arbetsförmedlingen.

Kristdemokraterna tappade kraftigt i opinionen under denna period. Det var en effekt av uppmärksamheten kring abortfrågan i EU-valet, men också att partiet i omröstningen kring en ny migrationspolitik framstått som mindre restriktivt än vad partiledaren Ebba Busch tidigare gett intryck av.

Socialdemokraterna fortsatte att backa under denna period. Kritiken mot januariavtalet växte inom partiet och även partiledaren Stefan Löfven ifrågasattes allt mer. Förtroendet för honom minskade också bland väljarna. I stället låg Ebba Busch och Jimmie Åkesson i topp på förtroendebarometern.

Våren 2020 kom helt att handla om coronapandemin som spred sig som en löpeld över världen.

För Stefan Löfven, som varit hårt ansatt internt, innebar pandemin ett snabbt skifte av fokus för den politiska debatten. Kritiken mot januariavtalet tystnade och i stället fick regeringen ägna all tid och kraft åt att bekämpa ett nytt virus.

Pandemin innebar att regeringen hamnade i fokus och statsministern höll tal till nationen. Oron bland befolkningen för covid var stor och i det nationella krisläge som rådde stärktes både väljarstödet för regeringen och förtroendet för statsministern.

I politiken rådde mer eller mindre borgfred. Oppositionen i riksdagen slöt i allt väsentligt upp kring regeringens coronastrategi. Fristående experter kritiserade dock de svenska åtgärderna, inte minst mot bakgrund av de många dödsfallen i Sverige och problem med provtagning. Även situationen vid landets äldreboenden kritiserades.

Detta påverkade dock inte opinionen. I stället svarade det stora regeringspartiet Socialdemokraterna för en remarkabel återhämtning i opinionen. Den interna kritiken mot Stefan Löfven var som bortblåst.

Pandemin fortsätter efter en nedgång under sommaren. Det här präglar fortsatt den inrikespolitiska diskussionen. Få andra frågor tar sig in i debatten. Ebba Busch lägger ut festbilder på sociala medier, vilket kritiseras med tanke på pandemin.

Borgfreden är bruten men hanteringen av covid 19 tar aldrig riktigt fart som politisk stridsfråga.

Under hösten tilltar smittspridningen igen och regeringen fattar flera beslut för att bromsa smittan. Bland annat införs ett tillfälligt förbud mot att servera alkohol på restauranger efter kl 22.00.

Den 31 oktober väljs Nooshi Dadgostar till ny partiledare för Vänsterpartiet. Valet sker vid en digital partikongress och kommer att få stor betydelse för partiets agerande under mandatperioden.

Under hösten enas parterna på arbetsmarknaden om arbetsrätten, en uppgörelse som innebär att företagen får större möjligheter att undanta anställda vid uppsägningar, samtidigt som rätten till kompetensutveckling stärks. Genom uppgörelsen förlorar frågan mycket av sin politiska sprängkraft.

Förtroendet för statsminister Stefan Löfven, som nådde mycket höga nivåer under våren, faller tillbaka under hösten. Socialdemokraterna tappar också i väljarstöd. Däremot är det uppenbart att läget för S har förbättrats i och med pandemin.

Moderaterna ökar lite och även förtroendet för partiledaren Ulf Kristersson stiger. För Liberalerna syns ingen ljusning. Nervositeten tilltar i partiet att valet av Nyamko Sabuni som partiledare var ett misstag.

Det politiska året rivstartar med stormningen av den amerikanska kongressbyggnaden i Washington. Det skapar diskussion också i Sverige om demokratins motståndskraft.

Pandemin och hanteringen av den fortsätter att vara en viktig fråga, men under våren kommer andra frågor upp på den politiska dagordningen. Flera kvinnomord under kort tid riktar strålkastarljuset mot mäns våld mot kvinnor. Regeringen presenterar ett program med åtgärder.

En rapport från Brå i slutet av maj visar att dödskjutningarna i Sverige ligger i topp i Europa. Rapporten får stor betydelse i den inrikespolitiska debatten om brottslighet och rättspolitik. Moderaterna går framåt i opinionen, förtroendet stärks för Ulf Kristersson.

Ett internationellt polissamarbete där kriminellas mobiltelefoner avlyssnats leder till hundratals gripanden runt om i Europa, inklusive Sverige.

Den politiska debatten tilltar om januariavtalets skrivningar om en friare hyressättning för nybyggda hyresrätter. Den nyvalda V-ledaren Nooshi Dadgostar anklagar regeringen för att vilja införa marknadshyror.

En av de mest dramatiska perioderna under mandatperioden. Debatten om marknadshyror leder fram till en misstroendeomröstning mot statsminister Stefan Löfven. Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna är pådrivande.

För första gången i modern tid fälls en statsminister av riksdagen i en sådan omröstning.

Löfven lyckas dock utses på nytt som statsminister efter några veckor, men ger senare under sommaren besked om att han under hösten tänker avgå som både partiledare och statsminister.

Socialdemokraterna enas om att Magdalena Andersson ska utses till hans efterträdare. Valet av henne till statsminister blir smått kaotiskt och första gången hon utses tvingas hon avgå efter bara några timmar då Miljöpartiet lämnar regeringen i protest mot att budgeten faller.

För att säkra majoriteten bakom Magdalena Andersson i riksdagen gör Socialdemokraterna en uppgörelse med den politiska vilden Amineh Kakabaveh, en överenskommelse som bland annat innehåller skrivningar om utökat samarbete med kurderna i norra Syrien.

Partiledarbytet innebär en ny vändning i opinionen för Socialdemokraterna. Partiet ökar åter och Magdalena Andersson placerar sig i topp i förtroendebarometern.

Samtidigt som pandemin tycks ebba ut riktas fokus mot utrikes- och säkerhetspolitiken när Ryssland den 24 februari invaderar Ukraina.

I Sverige fattar regeringen beslut om att skicka vapen till Ukraina, vilket är första gången sedan Sveriges stöd till Finland under finska vnterkriget.

Samtidigt lyfts frågan om ett svenskt medlemskap i försvarsalliansen Nato. Regeringen är först negativ, sedan tveksam men väljer till slut att säga ja.

För Socialdemokraterna är detta ett stort beslut. Även Sverigedemokraterna ändrar ståndpunkt och anser att Sverige bör söka medlemskap i Nato. En viktig förklaring är att även Finland vill gå med.

Justitieminister Morgan Johansson (S) blir föremål för en ny misstroendeomröstning. Han kritiseras hårt av oppositionen, men klarar sig även denna gång.

Den politiska vilden Amineh Kakabaveh har avgörandet i sin hand, men väljer att lägga ner sin röst sedan Socialdemokraterna bekräftat den tidigare uppgörelsen med henne. Kakabavehs roll här uppfattas som besvärande för regeringen då Turkiet hotar att stoppa Sveriges Nato-ansökan.

Riksdagsårets avslutning blir lika turbulent. Politisk strid utbryter kring vårbudgeten och förslagen att höja pensionerna. In i det sista är det osäkert om regeringens vårbudget eller högeroppositionens alternativ kommer att få majoritet i riksdagen.