”Oanpassbara medborgare – historien om förföljelsen av de tjeckiska romerna” är tung läsning. Inte bara för att rekapitulationen av romernas historia i Tjeckien det senaste seklet består av folkmord, tortyr, massteriliseringar och tvångsomhändertagande av barn. Utan för att rekapitulationen slutar mitt i ett 2010-tal där romernas situation, inte bara i Tjeckien utan i hela Europa, fortfarande är katastrofal.

– Det ser mörkt ut. Väldigt mörkt, säger Hynek Pallas om framtidsutsikterna för Tjeckiens romer. De står längst ner på stegen i Tjeckien. Och då är det ändå värre i länder som Rumänien och östra Slovakien, tillägger han.

Föräldrarna med i Charta 77

Hynek Pallas har inte arbetat med ämnet sen 1999. De senaste 15 åren har han jobbat som journalist och filmkritiker och bland annat regisserat tv-serien Bergmans video. Han kom till Sverige som liten pojke 1977 efter att hans föräldrar, politiska aktivister i reformguppen Charta 77, ställdes inför valet att emigrera eller fängslas.

– 1999 tänkte jag flytta till Tjeckien. Det kändes som att ‘det kan bli mitt hem, jag kan bo här’. Men ganska snabbt tänkte jag om. Det var, och är fortfarande, ett alltför rasistiskt samhälle.

Hynek Pallas säger också att han inte kunde skriva boken då eftersom det vid den tiden inte fanns något intresse för den romska situationen i Sverige på samma sätt som det gör i dag. Han nämner Lawen Mohtadis “jättejobb med att lyfta kunskapen om Katarina Taikon” och också de många fattiga romer som kommit till Sverige de senaste åren för att be om pengar.

”Finns något mörkare där bakom”

– I dag har vi en annan blick. Det finns ett intresse och ett behov av att förstå hur det blivit så här, säger han. Och om man ser till Tjeckien så har den svenska bilden av landet också blivit annorlunda de senare åren. Det är inte bara Prag, Vaclav Havel och öl. Det finns något mörkare där bakom.

Pallas skriver om Lety, ett koncentrationsläger för romer under andra världskriget, beläget några mil söder om Prag. Ingen vet säkert hur många som mördades och torterades till döds i lägret. De officiella siffrorna – omkring 300 per år –  antas vara väl friserade, skriver Pallas. Men man vet att det drevs i tjeckisk regi. Inte tysk. I dag står en grisfarm där lägret låg.

– Inga siffror är särskilt trovärdiga, forskningen började på 80-talet och listorna man har att tillgå är skrivna av mördarna själva, säger Hynek Pallas och fortsätter:

– Det sensationella är inte hur många som dog i lägren, utan att nästan alla romer i Tjeckien mördades under kriget. Det fanns redan en förteckning som upprättats av den tjeckiska regimen, och tjeckerna deltog också aktivt i att få romerna till lägren, och man mördade på vägen.

Vi från Jedwabne

I Oanpassbara medborgare tar Pallas upp boken Vi från Jedwabne. Den polska journalisten Anna Bikonts bok om pogromen i byn Jedwabne 1941, som blottlägger den polska skulden i utrotningen av landets judar under kriget. Några liknande böcker som närmar sig skuld och delaktighet har inte skrivits i Tjeckien. 

– Teoretiskt skulle min bok kunna vara en tjeckisk Vi från Jedwabne. Men den röda tråden i min bok, att det i det tjeckiska samhället funnits rasism och institutionaliserat förtryck mot romer de senaste 100 åren, skulle man inte gå med på i Tjeckien. Man skyller ifrån sig på de olika diktaturerna. ‘Det var inte Tjeckien och tjeckerna, det var nazisterna och kommunisterna.

Bättre bakom järnridån?

Det brukar sägas att romerna hade det bättre under kommunisttiden. Bakom järnridån fick många riktiga bostäder och jobb i industrin. Men Pallas målar upp en bild där romerna snarare användes som arbetskraft som kunde skickas runt lite hursomhelst till platser där det fanns behov av arbetskraft.

– Jag skriver som en motvikt till påståendet att kommunisttiden var bättre för romerna. Det är en svår fråga. Föreställ dig att du bodde i lervälling i Slovakien, sen flyttas till en tjeckisk stad, men utan din familj, barnen tvångsomhändertas och sätts i specialskola och jobbet du får är det hårdaste i brunkolsgruvan och du förbjuds också använda ditt språk. Men å andra sidan har jag träffat romer som berättat att ‘pappa alltid pekade stolt på sin plakett, utmärkelsen till veckans arbetare’. Så kanske var det bättre att de hade ett jobb, men det var inte så lätt som att de hade de bättre under kommunisttiden. Det är inte bara en sanning med modifikation, utan ren lögn.

Boken handlar också om dagens Tjeckien och landar där den startar. Med fattigdom, ghetto-liknande romska förorter, massarbetslöshet och attentat mot romer.

– Det är verkligen illa, säger Hynek Pallas. Och det krävs oerhörda reformer för att göra något åt situationen, och i Tjeckien är de inte påbörjade ens i tanken.

”Bryr man sig verkligen inte”

EU:s målsättning är att den romska minoriteten i unionen ska lyftas, men detta vänder man sig mot i Tjeckien.

– Det kallar man ”Bryssels multikultipolitik”, säger Hynek Pallas. De ser inte romerna som en viktig fråga. De tycker att de ska skylla sig själva. Det vill jag att min bok ska få oss och EU att förstå. Att i Tjeckien bryr man sig verkligen inte.