”Kroppens mekanismer för att föda barn har varit desamma 1870 som nu. Ändå är nästan inget sig likt i förlossningsrummet”. Så beskriver Maja Larsson förlossningvården i Sverige från 1870 och framåt i boken ”Kläda blodig skjorta”.

1888 började Barnmorskeförbundets tidning Jordemodern ges ut. Eftersom barnfödande inte i andra kretsar ansågs vara något att detaljerat skriva ner är tidskriften en viktig källa för att veta hur en förlossning kunde gå till i Sverige vid förra sekelskiftet.

Fick vänta i timmar

Situationen i slutet av 1800-talet beskrivs såhär i boken:

”Störtblödningar kan få pågå en hel natt, för det finns inget bra sätt att stoppa dem. Om barnet konstateras dött kan kvinnan få ligga i timmar med det i magen i väntan på läkaren, i fall barnmorskan inte har examen i förlossning med instrument, vilket inte alla har. Väntan är en stor del av 1800-talets förlossningarvård.”

Verktyg

Vid den här tiden var det mycket vanligt att barnen dog – barnmorskan hade ofta med speciella verktyg, som borrar, för att få ut döda barn ur magen så att åtminstone mammans liv kunde räddas. När regelbundet användande av tvål och stor andel födande på sjukhus gjort det ovanligt att mor och barn strök med i förlossningsprocessen trädde andra ideal in i förlossningsvården.

Hör författaren Maja Larsson lista fyra milstolpar inom vården i klippet.