Dirty weekend, eller En jävla helg som den heter på svenska, handlar om Bella som går från offer till förövare och skoningslöst mördar sju män som hotar eller sextrakasserar henne. Boken seglade snabbt upp på topplistorna när den kom 1991 och blev film två år senare i regi av actionregissören Michael Winner.
– Det nya var att det var så orensoligt och att man hade rätt att vara helt oresonlig, säger Åsa Beckman, litteraturkritiker och biträdande kulturchef på Dagens Nyheter.
Boken hyllades som ett feministiskt manifest men kritiserades också för att vara pornografisk och omoralisk. Tidningen Sunday Times gick så långt att de lät psykologer undersöka författarens mentala hälsa i en artikel.
Är våldet i boken problematiskt?
– Nej, det tycker jag inte. Det är ju en fiktiv berättelse där Bella är en extrem representant för kvinnor som sextrakasseras eller misshandlas, säger litteratur- och genusvetaren Kristina Fjelkestam.
Tid av ”girl power”
Samma år kom biofilmen Thelma & Louise, där två kvinnor slår tillbaka mot en våldtäktsman, och Susan Faludis bok Backlash, om 80-talets motreaktion mot 70-talsfeminismen.
– Kvinnor har den här känslan av att nu är det nog. Det är precis in i den rörelsen som den här boken kommer, säger Åsa Beckman.
– Det var en tid av girl power. Det kom många filmer där kvinnor kunde klara sig sjäva, säger Kristina Fjelkestam.
Boken kan placeras in i en litterär tradition av kvinnor som slår tillbaka mot hotfulla män, en tradition som sträcker sig från antikens Medea, via 70-talets Rape and revenge-litteratur till mer sentida karaktärer som Lisbeth Salander.
– Det är lite konstigt att den här boken som gjorde så stort intryck på sin samtid inte verkar läsas i dag av unga tjejer. Den har ändå gett upphov till en mängd kulturella fenomen, till exempel aktuella filmen Promising young woman tror jag är ett barn av den här boken, säger Kristina Fjelkestam.
Aktuell igen efter metoo
Det har gått 30 år sedan boken publicerades för första gången. Frågan är om den håller än i dag.
– Den här våren när man har diskuterat våld och mord mot kvinnor får man samma känsla igen: att nu är det nog. Så rent feministiskt tycker jag att den håller. Däremot märker man att det har gått 30 år när det gäller rasism och etniska perspektiv. Det finns formuleringar som man inte känner sig bekväm med i dag, till exempel beskrivs en iransk klärvoajant som mystisk och irrationell, säger Åsa Beckman.