50 journalister har dödats i samband med sin yrkesutövning under 2020. De flesta av dem blev mördade som direkt följd av sin rapportering, uppger Reportrar utan gränser i sin årssammanställning.

De som rapporterar om ämnen som brottslighet och korruption är särskilt utsatta.

– Man riskerar att trampa in i sofistikerade nätverk av korruption bland politiker, rättväsendet, näringslivet och människor med mycket makt som har otroligt mycket att förlora på att det här kommer ut. Så riskerna är väldigt höga, säger Erik Halkjaer, ordförande för Reportrar utan gränser Sverige.

Att bevaka proteströrelser blir också allt farligare. Sju reportrar som täckt demonstrationer har dödats i år, i Irak, Nigeria och Colombia.

Latinamerika farligast

För ett par år sedan var det vanligare att journalister som dödats i sitt arbete befann sig i krigsdrabbade länder. I år har två tredjedelar av de 50 journalisterna blivit dödade i länder som inte varit i krig, med Mexiko som det farligaste landet att vara yrkesverksam i.

– Journalister har blivit mer medvetna om riskerna att rapportera från krig, så därför har man ett större säkerhetstänk. Medan när det gäller granskning av lokal korruption och brottslighet har man kanske inte samma säkerhetstänk, säger Erik Halkjaer.

En strategi för att sprida ut riskerna är att samarbeta över redaktionsgränserna och sampublicera större granskningar. Det menar Halkjaer har blivit allt vanligare.

– Då riktar man inte fokus på en enskild journalist eller en enskild redaktion. Man måste se till att man har mycket backup.

Färre än förra året

Antalet dödade journalister i år är tre färre än i fjol. Minskningen förklarar Reportrar utan gränser med att färre journalister har arbetat på fältet på grund av pandemin.

Reportrar utan gränser har under året registrerat 300 incidenter relaterade till rapporteringen om pandemin. Det kan handla om att man gripit journalister som brutit mot lokala coronarestriktioner för att gå ut och rapportera.