Ni måste flytta på er innehåller chock-nyheter. Som att en 41 år äldre amerikansk skivbolagsboss tafsat på en tonårig Zara Larsson framför ett helt middagssällskap. Eller som att Molly Sandén höll på att bli lurad och bestulen på låtskrivarcredden till en stor amerikansk hit. Sandén hade aldrig vunnit fajten om hon inte hade varit smart nog att spela in låtskrivar-sessionen på sin mobiltelefon, vilket säger en del om hur misstänksam en kvinnlig låtskrivare behöver vara.

Men Annah Björks bok innehåller också en rad gamla fakta som konstigt nog förblivit okända för den stora massan. För hur många känner egentligen till att Britney Spears kämpade mot skivbolaget för att få skapa och ge ut sin egen musik och lyckades  kuppa in den i radio? Eller att Spice Girls bröt sig loss från sina managers och tog kontroll över sin egen karriär?

”Varit helt förundrad”

Anledningen till att det varit så tyst om de här händelserna är lika enkel som nedslående, enligt författaren och musikjournalisten Annah Björk.

– Jag har varit helt förundrad under tiden som jag gjort research och intervjuer för att det kommit fram så otroliga historier hela tiden. Men den typen av nyheter har inte fått ta så stor plats i media tidigare, säger hon och fortsätter:

– Jag tror inte att varken Spice Girls eller deras fans har tagits på tillräckligt stort allvar för att man ska vilja berätta fler historier om dem än de väldigt ytliga. Om man hade lyssnat på fansen och Spice Girls så hade det kanske kommit fram tidigare.

Feminismen en del av mainstream-popen

Med Ni måste flytta på er vill Annah Björk både belysa patriarkala strukturer inom branschen och berätta en historia om musikindustrin som inte berättats förut. Om revolutionen som ägt rum under de senaste trettio åren då kvinnor kämpat och kommit en lång väg i kampen för att ta makten över sin musik, sina pengar och sin sexualitet – både på och bakom scenen.

När Annah Björk skrev boken blev hon förvånad över att riot grrrl-rörelsens trettioåriga låttexter och flygblad var så lika Tove Los nutida låttexter eller det som Zara Larsson skriver på Twitter. Den feminism som då var radikal och punkig, är i dag en del av mainstream-popen. Ett skäl är den nya tekniken som gett kvinnor mer kontroll över låtskrivande, produktion och distribution och skapat nya vägar att komma i kontakt med varandra och fansen.

”Fortfarande väldigt stark tystnadskultur”

Samtidigt har Annah Björk fått lägga mycket tid på att bygga upp ett förtroende med de medverkande artisterna för att de ska våga berätta om problemen inom branschen. Många har fått frågan, men inte velat vara med.

– Det finns fortfarande en väldigt stark tystnadskultur och starka strukturer. Musikindustrin är kanske den allra värsta industrin när det kommer till sexism och sexuella övergrepp.

”Ser fruktansvärt ut”

Kanske är det en av förklaringarna till varför det var förhållandevis tyst från artister och skivbolag under hösten 2017, jämfört med exempelvis film- och teaterbranschen.

– Jag är faktiskt besviken över att det inte hände mer inom musikbranschen under metoo, säger Annah Björk, och påpekar att statistiken gällande jämställdhet fortfarande är nattsvart.

– Det ser ju helt fruktansvärt ut. Bland de populäraste låtarna är det bara en procent kvinnor som är producenter. Det är en helt sjuk siffra. Och bland låtskrivare är det runt tolv procent, säger Annah Björk.

”Män måste göra plats”

Lösningen på problemen, enligt Björk, är lika enkel som boktiteln antyder.

– Det som krävs är att män på höga positioner flyttar på sig och gör plats. Att man kanske kvoterar in kvinnor till producentskap eller på chefspositioner. Kvinnor har protesterat, utbildat sig, organiserat sig och tagit makt över sina medel. De har verkligen gjort allt de har kunnat.