Sedan debuten 2003 har Emil Svanängen gjort det mesta själv. Både vad gäller produktion och att spela de flesta instrumenten. Men nu är han mogen för en förändring och i veckan inleds höstens europaturné.
– Nu har ju Peter Gabriel sagt, att ”nu jobbar vi med Emil!”, och det är fantastiskt. Det är faktiskt lite som att jag är anställd som hovkompositör!
– Jag ser fram emot att ha en producent, och att bråka mycket!
”En europeisk Brian Wilson”
Peter Gabriel har kallat Loney Dear för ”en europeisk Brian Wilson” – kompositören bakom Beach Boys många hits – och Emil Svanängen förstår parallellen.
– Vi gör ju båda ganska symfoniska låtar, med många ljud, men jag är på väg bort från det nu, tror jag. Min musik skapas mer och mer på scenen, och inte i studion, och då måste den bli enklare.
Så drar han en jämförelse med matlagning, att bra råvaror, tillsammans med gediget kunnande, gör att det enkla ofta blir det goda. På frågan vilka som är Loney Dears starka sidor svarar Emil Svanängen:
– Jag har funderat på det, och det enda jag kommer på är att det finns en oerhörd potential! Hahaha.
Men det är väl bra? Bättre än motsatsen!
– Ja, det är väl det, säger han fundersamt. Det är ju inte färdigt, på nåt sätt.