Producenten Lasse Zackrisson som gjort filmen om Babs beskriver sagan om Alice som ”en gripande men lycklig artistsaga”.

– Det finns myter om artistsagor och Alice är egentligen en sådan artistsaga, som fick ett sådant fantastisk genombrott och sedan inte bara blev en föredetting utan hela tiden spände musklerna och gick vidare och utvecklade nya områden år efter år. Det var alltid spännande att få se vem eller vilka hon skulle jobba med, säger producenten Lasse Zackrisson som gjort filmen.

Sjöng med Ellington

Alice själv anser att höjdpunkten i hennes karriär var när hon fick sjunga med Duke Ellington.

– Ingen behöver fråga mig vad det högsta är, det var att få arbeta med Duke. Hans musik var så ett i min själ. Det var min avkoppling från alla turnéer att få sitta och lyssna på skivor med Duke Ellington och hans orkester, säger Alice Babs.

Från ”slyna” till hyllad artist

Alice Babs föddes i Västervik 1924 med namnet Nilson och är en av Sveriges mest mångsidiga sångerskor. Hon behärskade jazz, schlager, joddling och klassisk musik redan som 15-åring.

1940 slog Alice igenom i filmen ”Swing it, magistern!” och blev i och med det en symbol för den nya jazzmusiken. Nordens ungdomar älskade henne medan den äldre generationen förfasade sig.

Den kände musikprofilen och Stim-chefen Eric Westberg menade att Alice Babs var en slyna, som borde ”få smisk på stjärten” och sättas på uppfostringsanstalt.

Hovsångerska 1972

Efter jazzfestivalen i Paris 1949 slog Alice Babs igenom internationellt. Tillsammans med Svend Asmussen och Ulrik Neumann bildade hon 1958 den vokala jazztrion Swe-Danes och 1963 inleddes samarbetet med Duke Ellignton.

Alice Babs utnämndes till hovsångerska 1972 och blev 1974 ledamot av Musikaliska Akademien.

Dokumentären Naturröstens hemlighet sänds i SVT1 lördagen den 31 maj 20:00.