Sista säsongen av Skam har börjat. Den handlar om Sana Bakkoush.
En tonåring med överjordiskt rättspatos. Helt ärligt, karaktärens birollsinsats i seriens tre tidigare säsonger inkluderar vändpunkter som:
1. Att reda ut för kompisen Noora, som tvivlar på att hon skulle kunna vara ihop med en kille med andra värderingar än hennes, att ”du är stark och självständig när du klarar av att ifrågasätta dina egna åsikter”.
2. Att för kompisen Isak som är hemligt gay och undrar hur islam ställer sig till homosexualitet förklara: ”Islam har samma budskap som alltid: alla människor i världen är lika mycket värda.” – ”Om någon använder religion för att underbygga sitt hat ska du inte lyssna. För hat kommer inte från religion, utan från rädsla”.
Redaktionschefen på NRK P3 – kanalen som sänder Skam, säger att Sana är seriens kanske ”mest fascinerande karaktär”. För att hon har ”ett ben i den norska kulturen och ett i den muslimska”.
– Muslimska kvinnor framställs ofta på ett stereotypt sätt. Många av dem framställs som offer, bland annat för att de bär hijab.
Därför, slår chefen fast, ”trenger Norge Sana” - Norge behöver Sana.
Och Sanas muslimska identitet etableras snabbt i första avsnittet. Mess om moskén, mobillarm om bön, vänner som kör upp en salamipizza under hakan på Sana trots att de känner henne.
Karaktären Vilde tillskriver sin kompis sexuell frustration eftersom att Sana ”inte får ha sex”.
”Väljer att inte ha sex”, rättar Sana.
Samma långfredag som första avsnittet av Skam säsong fyra sänds på NRK, läser jag Johannes Anyurus ”De kommer att drunkna i sina mödrars tårar”. Anyurus omtalade roman handlar om hur ett terrorattentat i Islamiska statens namn utfört av tre svenska muslimer, frambringar ett Framtidssverige som fängslar, torterar och avrättar muslimskt troende människor. De får sina svenska medborgarskap indragna och betecknas som ”Sverigefiender”. Om attentatet och framtiden som följer skriver Johannes Anyuru:
”Beror hatet mot oss enbart på vad vi gör eller inte gör – inte på de som hatar oss”.
Nu handlar det om Sana.
Behöver hon vara seriens smartaste och mest ofelbara karaktär för att Norge ska ”behöva” henne? I så fall beror kärleken enbart på vad hon gör och inte gör. Inte på de som älskar henne.
Norge trenger Sana ändå.
Vi kan önska att NRK törs vila i det. Vi kan hoppas att Skam inte, i någons lags framgångsfylla, försöker utplåna stereotypa offerporträtt av norska kvinnor i hijab genom att förvandla Sana till fullgod övermänniska.
Läs mer: Här är skådespelarna bakom succéserien
Och så kan vi hålla tummarna för att karaktären som blivit så mångas favorit, på grund av övernaturlig resistens mot samhällsnormernas kletighet, får lov att bli mer än bara snusförnuftig sanningssägare. Nu när det handlar om hela henne.
Så kan Sana bli seriens ”mest fascinerande karaktär” på riktigt, och den norska playkometen om tonåringarna på Hartvig Nissen-gymnasiet i Oslo få ett värdigt slut.
Synd bara att tiden vi lever i och begränsningen på tio gånger trettio minuter tv-tid gör det lättare sagt än gjort.
Skam säsong fyra sänds på SVT play från och med påskafton.
Läs mer: Hon blir huvudperson i nya Skam