Den omtalade konstnären Anna Odell blev under 2013 även känd som filmskapare. I sin första långfilm ”Återträffen” tar hon upp temat mobbning och spelar i stort sett sig själv.

Nu uppmärksammas hon med fyra Guldbaggenomineringar för sin film – bland annat för sin egen rollprestation och i kategorin Bästa film.

– När filmen var färdig började folk säga att jag säkert skulle bli Guldbaggenominerad, men jag ville inte tänka för mycket på det, för då blir man ju besviken om det inte blir så, säger Anna Odell till SVT:s reporter.

Varifrån fick du självförtroende till att göra en långfilm?

– Det hade jag inte. Jag har ju varit psykiskt sjuk, och när jag började ta mig tillbaka så bestämde jag mig för att konsten måste få vara viktigare än mina rädslor. Så så länge jag tror på någonting väldigt starkt, åsidosätter jag mitt dåliga självförtroende eller mina rädslor, säger Odell.

Kommer du fortsätta jobba med film?

– Det har varit fantastiskt att jobba på det här sättet, med så mycket människor och skådespelare. Så jag är lockad att göra det igen, och hoppas att jag någon gång kommer att göra det, men ... Det viktigaste för mig är temat och att jag har något undersökande i det jag gör. Så det beror på vilken form som passar det jag vill göra bäst.

Efterfrågar öppenhet

Efter sitt första besök i filmbranschen har Anna Odell stött på en viss problematik. Hon önskar att SFI kunde vara mer flexibelt vad gäller finansieringen till film:

– Man borde kunna ha en öppenhet för att ett projekt förändras under vägens gång. När vi sökte pengar till filmen så var det tänkt att andra halvan skulle vara en dokumentär, vilket vi snart ändrade. Då blev det en mer kostsam affär. Då hade det varit bra om man haft möjlighet att söka pengar igen, så länge de tror på projektet.