På tre år har skolgårdar i Sverige krympt med nästan fyra kvadratmeter per elev, enligt siffror från Boverket. Men Landamäreskolan i Biskopsgården i Göteborg är ett exempel på när arkitektur uppmuntrar barn till rörelse, tycker riksarkitekten Helena Bjarnegård.
Byggnaden som stod färdig 2016 är utformad som ett S – utan traditionella korridorer och med flera mindre lekplatser.
– Dels handlar det om var du placerar din skola i staden, så att det går att gå eller cykla dit, dels handlar det om detaljutformningen på plats. Just den här byggnaden är bra placerad i landskapet, det finns nivåskillnader, anlagda sportytor, det finns naturmark. Allt det har stor betydelse för om man kommer att röra på sig eller inte, säger Helena Bjarnegård.
”Vi vill springa”
Nioåriga Sälbi Bunyatova och åttaåriga Bella Habte tycker om sin skolgård. Favoritdelarna är ”scenen” och ”kingplanen”. Båda tycker att skolans gård är bättre än deras hemgårdar.
– Hemma brukar jag bara sitta och ta det lugnt, säger Sälbi Bunyatova.
Så det är skolgården som är din chans att komma ut och leka?
– Ja, alltid, svarar hon.
– De äldre barnen, de vill inte springa mycket, de vill helst ta det lugnt. Vi vill springa, vi har mer energi än vad de har, de kanske är uppe längre än vad vi är, säger Bella Habte.
Debatt om utrymme
Enligt Boverket är 30 kvadratmeter per grundskolebarn ett rimligt mått för en skolgårds storlek. Men det finns ingen statlig reglering, utan det är upp till varje kommun att se över hur långt ett barn kan ha till en lekplats eller hur stora skolgårdarna ska vara.
– Debatten just nu handlar om utrymme och om barnens plats i den täta staden, säger Helena Bjarnegård, som vill att det ska ställas högre krav på plats för barn framöver.
– Nu står vi inför en stor stor utmaning och det är att vi behöver 1 000 nya skolor i Sverige, och där måste vi tänka till extra. Det här handlar ju om barns hälsa, både den fysiska och den psykiska. Och jag anser inte att vi har råd ur ett socialt perspektiv att göra fel. Det går ju heller inte att göra om, har man byggt bort ytor är de borta för alltid. Så att göra om och göra rätt är inte en möjlighet, säger Helena Bjarnegård.