Jazzmusikern Svante Thuresson hann under sin drygt 60 år långa karriär både med att spela in egna skivor och medverka på andras. Han inledde sin karriär som trumslagare men är mest känd som sångare.

Han deltog vid flera tillfällen i Melodifestivalen. 1966 representerade han och Lill Lindfors Sverige i Eurovision Song Contest med låten Nygammal vals, som slutade på en andraplats.

Thuresson medverkade också i ett antal populära revyer av såväl Hasse Alfredson och Tage Danielsson som Povel Ramel.

”Tog med sig jazzens lekfulla lyhördhet”

Han syntes med andra ord i många olika sorters sammanhang, men Kulturnyheternas kritiker Per Andersson pekar på att jazzmusiken hela tiden var närvarande i allt som Svante Thuresson gjorde.

– Han tog med sig jazzens lekfulla lyhördhet och rytm till artisteriet, det arvet märktes även när han blev en underhållningsstjärna på 1960- och 1970-talen, säger han.

Vid tiden för genombrottet blevden då unge jazzmusikern från Stockholm en symbol för ett hippt och nydanande nytt uttryckssätt, menar Per Andersson.

– Den här coola, rökiga miljön som man ser i filmen om Monica Zetterlund, det var där han hörde hemma. Han var ett stort namn i den krets som var så inflytelserik för den svenska popmusiken innan rocken tog över.

”En riktig dunderåterkomst”

I takt med att han började synas mindre i  de mer breda sammanhangen på 1980-talet började han turnera mer intensivt i olika jazzkonstellationer. Men 1995 gjorde han en storstilad återkomst på de större scenerna när han släppte skivan jag är hip baby: Svante Thuresson sjunger Beppe Wolgers.

– Det var en riktig dunderåterkomst som kom i en tid där jazzen återigen hade börjat leta sig in i popmusiken. Han kom tillbaka som kungen ur det förflutna och gjorde anspråk på sin titel, säger Per Andersson.

Även på ålderns höst var musiken närvarande i hans liv, så sent som 2019 var han ute med turnén Svante Thuresson möter Beppe Wolgers.

Han dog tidigare i veckan efter en längre tids sjukdom, enligt Ekot.