– Regeringen lade ett vidare förslag för en tid sedan, som lagrådet inte tyckte om. Där försökte vi att inte bara ta med privata utrymmen, utan vi försökte också beskriva situationer där man som person kan känna sig kränkt.

– Det här ansågs vara svårt att avgränsa och innebar en del problem enligt lagrådet, och vi har lyssnat på det. Därför är det här förslaget mer begränsat till utrymmen som är direkt privata.

– Det finns ett undantag, när det gäller den typ av försvarlig fotografering som kan ha att göra med att man kanske vill beskriva misär på en institution eller något. Men jag tror att det här är ett viktigt steg.

Det låter svårt att dra gränser. Vad är privat och inte?

– Jag tycker inte att det är så svårt. Domstolen har ju pekat på att vi har en lucka för situationer som är rätt uppenbara...

– Ung tjej duschar, någon stoppar en kamera i tvättkorgen och filmar varje gång hon klär av sig – kanske inte så okej. Ett sådant ärende kunde man inte fälla. Jag tycker det är rimligt att om man är i sitt eget badrum och tvättar sig eller vad man nu gör, så kan man faktiskt få vara i fred där.

Kan inte det här få förödande konsekvenser för granskande journalistik, till exempel?

– Men vad ska ni göra i mitt badrum, till exempel? Det är ju helt ointressant. Det finns tillräckligt med utrymmen för att granska offentliga personer eller andra ändå. Jag tror ändå att omklädningsrummet, toaletten och det egna sovrummet är sådana ställen där man får vara i fred.