Moa Gammel är dubbelaktuell under filmvåren. Dels som skådespelare i överlevnadsthrillern Breaking surface och som debuterande långfilmsregissör för en av vårens tre barnfilmer: Lassemajas detektivbyå – Tågrånarens hemlighet. Hon har tidigare regisserat radioteater men aldrig tidigare film.

– Eftersom jag inte har jobbat så mycket visuellt tidigare som regissör så var det viktigt för mig att ha en riktigt bra fotograf, säger Moa Gammel.

Jobbet gick till den guldbaggebelönade Ita Zbroneic-Zajt som tidigare filmat Yarden och Min faster i Sarajevo.

– SF sa bara ”good luck att få Ita till Lasse-Maja”, säger Moa Gammel.

Men efter flera samtal samtal lyckades Moa Gammel få med Ita Zbroneic-Zajt på båten.

– Jag sa till henne att jag vill tänka klassisk barnfilm från 70-talet, inte modern barnfilm utan att vi ska skapa nåt tidlöst, säger Moa Gammel.

”Det bor väldigt mycket humor i jobbiga saker”

För filmvårens enda renodlade komedi står Uje Brandelius och Henrik Schyffert. Spring, Uje spring är en självbiografisk berättelse om musikern Uje Brandelius som diagnosticerades med Parkinsons sjukdom 2016.

– Det bor väldigt mycket humor i jobbiga saker. Jag har sett att många som är med om jobbiga saker ofta möter dem med humor men det visas nästan aldrig, säger Henrik Schyffert som regisserat filmen.

Uje Brandelius har tidigare gjort en föreställning med samma titel som filmen och det var den föreställningen som blev startskottet.

– Han vågade vara rolig om den här parkinsongrejen och den var det roligaste jag har sett, säger Henrik Schyffert.

– Både filmen och föreställningen handlar om att jag försöker komma på vad som är viktigt i livet. Och det har jag inte kommit på ännu. Det får väl bli en uppföljare, säger Uje Brandelius.

Kärleksförklaring till skilda föräldrar

Ett genomgående tema i flera av vårens filmpremiärer är förlust. I Charter skildrar den guldbaggebelönade regissören och manusförfattaren Amanda Kernell mamman Alice som efter en slitsam skilsmässa olovligen tar med sina barn på en charterresa till Kanarieöarna.

– Idén har funnits med mig länge. Jag kommer ifrån en familj med generationer av skilda föräldrar och jag tänker att filmen är ett slags kärleksförklaring till skilda föräldrar, säger Amanda Kernell.