I filmen ”The Swedish Theory of Love” träffar regissören Erik Gandini den polske sociologen Zygmunt Bauman, som hävdar att det i Sverige så eftersträvansvärda oberoendet i själva verket gjort oss oförmögna att interagera med andra människor. Och Erik Gandini minns Bauman som en varm person som såg på sin egen tid med stor intellektuell skärpa.
– Man brukar ju tala väl om de avlidna, men i Baumans fall är det lätt. Jag mötte honom för ett par år sen, då han bodde i Leeds i ett oansenligt hus. Vi träffades bara en kort tid, han var ju en flitig röst med ett späckat schema, men det kändes som om han aldrig blev trött.
Mest intressant efter pensionen
Enligt Erik Gandini blev Zygmunt Bauman under sin karriär allt mer orädd och frispråkig i sina teser om individualism och ensamhet.
– Han är den som har formulerat sig på det skarpaste sättet kring hur det är att vara människa i vår tid. Bauman skrev om ensamheten och individualismen och han hade en särställning. Som sociolog blev han allt mer orädd med åren – han skrev det mest intressanta efter pensionen. Och han gav uttryck för bestämda åsikter – vilket också kräver livserfarenhet.
”En superstjärna”
I Sverige är Zygmunt Bauman kanske mest känd i sociologiska kretsar, men enligt Erik Gandini var han välkänd även i de vidare kretsarna i Italien.
– Baumans begrepp ”flytande modernitet” var något som folk kunde relatera brett till och i Italien är han en superstjärna. Han var med i ett tv-program som leds av den italienska motsvarigheten till Skavlan. Zygmunt Bauman var otroligt välformulerad och väldigt filmisk – han kunde formulera tankar på ett målande sätt. Det gjorde att han var väldigt underhållande att lyssna på och dessutom refererade han till Facebook och andra sociala medier, vilket gjorde att även den unga publiken lyssnade.
Oberoende leder till leda
Erik Gandinis film kretsar kring den svenska fixeringen vid oberoende och individualism som vägen till lycka – något som enligt Baumans teorier snarare leder till leda.
Och det var också hans teorier kring individualism och ensamhet som var anledningen att den polske sociologen medverkade i filmen, berättar Erik Gandini.
– Bauman hade en skarpt formulerad teori om att oberoendet är något vi tror leder till lycka, men som han menar istället leder till leda. Min film är ett försök att ifrågasätta oberoende och därför passade hans teori. Enligt Zygmunt Bauman gör en livsstil byggd på oberoende oss snarare oförmögna till liv. Oberoende leder i slutändan till att du blir oförmögen att relatera till andra människor, och det leder i sin tur till att vi bara vill vara med människor som är lika oss själva, enligt Bauman.
”Poängterade vikten av dialog”
Och enligt Erik Gandini kommer den polske sociologens tankar att vara fortsatt relevanta efter hans död – inte minst i ljuset av vår tids migrationsproblematik, där allt fler länder i Europa stänger sina gränser för flyktingströmmarna.
– Bauman poängterade hela tiden vikten av dialog och han var en sann kosmopolit. Han sa: ”Jag har studerat samhällsmodeller hela mitt liv, samhällsmodeller från alla perioder under historien. I slutet av mitt liv kan jag säga att det perfekta samhället inte finns. Min enda definition av det perfekta samhället är det som inte tror sig vara perfekt, utan är redo att bli omprövat och rannsaka sig självt.”