Boken börjar med att Per Wirtén sätter sig på tåget i Vidin i Bulgarien, EU:s fattigaste del. Sedan reser han tvärs genom unionen till den rikaste delen – Londons finansdistrikt (som snart försvinner från EU).
Det blir en resa där det personliga, som författarens ögonsjukdom, vävs ihop med skildringar av platserna han stannar på.
Per Wirtén känner sig som en europé. När han var barn semestrade familjen i Sverige. Nu ligger hela kontinenten öppen och han ser likheter i städerna han besöker. Han får samma sorts mat i Transsylvanien som i Jönköping. Överallt hör han en rad olika europeiska språk.
– Jag insåg plötsligt att människor reser mycket mer än vad vi någonsin gjort i Europa, i jobbet eller för att hälsa på familj och vänner.
”Skillnaderna är för stora”
Resan visar inte bara på likheter mellan EU:s länder, utan också på de ekonomiska skillnader som finns. Per Wirtén talar om hur ojämlikheten länderna emellan blir särskilt påtaglig från ett tågfönster.
– Man förstår handgripligen att en union som har fri rörlighet, gemensam valuta, och gemensam politik inte är hållbar med den här typen av regionala skillnader. Vi måste få en utjämning.
Per Wirtén skriver från vänsterkanten med åsikter som liknar dem som de tyska och franska socialdemokraterna som var med och skapade EU hade. Enligt Wirtén måste klyftorna mellan länderna minska om EU ska fungera, något han menar skulle kräva ett utökat samarbete.
– Vi måste demokratisera EU och måste förflytta makten från regeringscheferna till det folkvalda Europaparlamentet. Då får vi politiker som vi kan ställa till svars och valresultat som faktiskt betyder något på Europanivå. Jag tror att vi måste ta det sista språnget och fullborda drömmen om Europas förenta stater.
Finns många motståndare
Parallellt med reseskildringen berättas också historien om Europatanken. En idé som växte fram redan under mellankrigstiden, men som tog fart efter andra världskriget för att hindra extrem nationalism och krig. Man jagade en europeisk identitet.
– Europatankens kärna är det överstatliga. Man knaprar på det nationella självbestämmandet och för upp frågor på en gemensam europeisk nivå.
En kontroversiell tanke som haft många och mäktiga motståndare, bland andra Charles de Gaulle och Margret Thatcher.
Även om motståndet är starkt lyfter Per Wirtén fram att många européer, enligt Europabarometern, har större tilltro till EU än till sin egen regering. Däremot anser författaren att medborgarna inte alltid ser vad som är hotat.
– Till exempel tar man bara den fria rörligheten för givet, säger Per Wirtén.
”Allt är möjligt”
Idén om ett Europas förenta stater – och att flytta mer kapital från unionens rika länder till de fattigare – är utmanande i dagsläget.
Det är inte bara populister som vädrar morgonluft efter brexit som sätter sig emot den sortens tankar. Merparten av EU:s regeringar är motståndare till att kraftigt öka Bryssels makt. I samband med de pågående brexit-förhandlingarna sade till exempel den svenska regeringen att de vill se en slimmad EU-budget.
Och frågan är om inte drömmen om ett Europas förenta stater är en väldigt avlägsen i dagsläget.
Går det att få länder att betala ännu mer till EU och samtidigt ge upp makt?
– Ja. Allt är möjligt, det gäller bara att få ett folkligt och ett politiskt stöd för det. Men det går bara om man tar ställning och argumenterar för det.
– Även om EU går åt skogen, om allt faller sönder, så kommer Europatanken att leva vidare, säger Per Wirtén.