Boken bygger på intervjuer med Märta Tikkanen, en av Finlands mest kända författare.

Men det citeras också ur Tikkanens gamla brevväxlingar.

– Märta gav mig grönt ljus och sa: använd breven hur du vill. Jag frågade om det fanns några begränsningar och hon svarade att det inte finns några hemligheter, säger Johanna Holmström till Yle.

”Är förfalskning”

Enligt Holmström var Tikkanen själv nöjd när hon fick läsa den första versionen av biografin. Bara ett namn skulle strykas.

Ändringsförslagen har istället kommit från Susanna Ginman, Märta Tikkanens dotter och intressebevakare (”edunvalvoja” motsvarande god man/förmyndare).

Det handlade om beskrivningar av kärleksrelationer och meningar som skulle skrivas om, säger Johanna Holmström som upplever det som försök till censur.

– Det gick så långt att hon ville ändra i döda människors brevcitat, och jag sa att det här är dokumentförfalskning.

Dottern slår tillbaka

Susanna Ginman menar att hon inte alls har censurerat Holmström.

Hon säger att Märta Tikkanen visst velat ändra några saker under skrivprocessen, utan att få gehör.

– Det jag har gjort har jag gjort som företrädare för Märta, vars intressebevakare (ungefär: förmyndare) jag är, säger hon till Yle.

– Johanna och Märta står båda som författare för boken, och då måste de båda ha rätt att föra fram sin åsikt. Det har tyvärr inte skett förrän i slutändan.

Ginman påpekar att hennes mamma är 85 år gammal och att hennes hälsa försämrats sedan arbetet inleddes 2018.

”Blivit böbi och gammal”

Märta Tikkanen har kommenterat konflikten i Hufvudstadsbladet och säger att hon blivit lite “böbi (gaggig/förvirrad) och gammal”.

Hon säger att hon uppfattat överenskommelsen med Holmström som att hon själv skulle ha sista ordet.

Dottern Susanna Ginman lägger ansvaret på det finska förlaget, Förlaget M.

– Det är de som ger ut boken, de som skrivit avtalet och hållit i processen. Tyvärr så tycker jag inte de har gjort det på ett bra sätt, och jag är ganska förvånad över det.

Förläggaren Tapani Ritamäki svarar i Hufvudstadsbladet.

– Jag hade gärna diskuterat med Märta men kom inte riktigt åt att göra det, bara med Susanna Ginman. Som jag uppfattade min roll var det att se till att Johanna Holmström fick ta del av det jag uppfattade som önskemål om rättelser – inte att säga hur de skulle göras.