– Det blir mycket dyrare och svårare att göra en turné i Europa för brittiska band och vice versa för europeiska band som vill in i Storbritannien. Det kommer att stoppa många band från att komma över och spela i ert land, säger Sydney Minsky-Sargeant.
Working men's club släppte sitt självbetitlade debutalbum förra året. Innan dess hade de spelat i flera europeiska länder.
Redan då, utan krav på arbetsvisum och administratriva kostnader, var det svårt att gå runt.
– Det är dyrt nog att turnera. När vi kom till Europa tjänade vi för det mesta inte några pengar. Det är som att göra en investering: Du lägger pengar i en verksamhet och så småningom hoppas du att du tjänar på det. Det är en chansning du tar – och nu kommer det inte att vara en chansning, säger han.
En förlorad kamp?
Premiärminister Boris Johnson har lovat att försöka hitta en lösning, men Sydney Minsky-Sargeant tror att kampen är förlorad.
– Det är en svår tid att begära något nu när vi går igenom en pandemi. Idén om att kunna turnera, över huvud taget, oavsett brexit, känns osannolik. Jag tror att deras [regeringens] lathet att ta sig an pandemin kommer att sega ner det hela, säger han.
Ilska från musikvärlden
Stuart Braithwaite, medlem i skotska Mogwai, säger till NME att ett visumfritt alternativ måste ordnas.
– Faktum är att det här är skiljelinjerna mellan kapitalism och kultur – det är vad Tories vill ha. De vill ha en isolationistisk och kapitalistisk filosofi. Du kan inte göra det med kultur, du vill att kulturen ska finnas över hela världen, säger han.
Musikerförbundet Musicians union är också oroliga för vad som kan hända när rörelsefriheten begränsas.
– Jag tror att det kommer att ha en djupgående effekt på vår bransch. Det är grundläggande att vi har det här friktionslösa utbytet, för musikens skull, säger generalsekreterare Horace Trubridge.
