Det är säkert historiskt i någon slags bemärkelse men det var Alicia Vikander som stod för svensk filmhistorieskrivning när hon mottog en Oscar för bästa kvinnliga biroll i ”The Danish Girl”.
Det var 41 år sedan en svensk skådespelerska – Ingrid Bergman – fick motta det prestigefyllda priset och därmed ett kvitto på världskändisskap. Att klassa ut jättar som Kate Winslet och Jennifer Jason Leigh är imponerande, Alicia lyckades, och kastade också ut en rörande hälsning på svenska till sina föräldrar från scenen.
Årets gala användes också som politisk plattform för flera olika syften. Lady Gaga sjöng ”Til it happens to you” med ett klart budskap om att det aldrig är offrets fel i en sexuell utnyttjandesituation. Hon backades av stödgrupper och överlevare på scen. Leonardo DiCaprio nämnde klimathotet i sitt tacktal.
Men vad gäller politiska kommentarer var det givetvis främst den totala avsaknaden av diversifiering bland nomineringarna som uppmärksammades.
Inte en enda svart skådespelare var nominerad i år. Något som föranlett protester, uppmaning till bojkott av galan och hastagen #OscarsSoWhite. Värden Chris Rock återkom till detta gång efter annan, hans öppningsmonolog går till historien som den mest obekväma. När han jämförde olika typer av rasism (”Vi var alldeles för upptagna med att bli slagna och lynchade för att bry oss om vem som vann för Bästa foto”) var det många förvirrade, stela leenden som syntes i publiken. Den enda som verkligen gapskrattade var regissören David O. Russell.
Senare intervjuade Chris Rock svarta biobesökare i Compton i Los Angeles som intygade att de upplevde filmindustrin som ”vit”. Oscarsgalan har tidigare använts för olika protester och politiska budskap. Marlon Brando ville se bättre representation av den amerikanska ursprungsbefolkningen och vägrade ta emot sitt pris. Regissören Elia Kazan mottog sin hedersstatyett medan över 500 protestanter yttrade sitt missnöje utanför eftersom han på 50-talet angav tre filmmakare som kommunister. Till exempel.
Men inte tidigare har ett politiskt budskap – rasism i det här fallet – presenterats så hårt, konsistent och tydligt. Om och om igen.
De två stora självklarheterna i år var att allt som hade med estetisk att göra (kläder och makeup) gick till Mad Max och det visuella (bästa foto) till The Revenant som drog över budget och fick ändra inspelningsplats från USA till Kanada till Argentina för att regissören Alejandro González Iñárritu insisterade på ”naturligt ljus” filmen igenom. Iñárritu vann den tunga kategorin Bästa regi medan Spotlight helt överraskande tog hem Bästa film vilket fick årets gala att sluta i ett glatt, oorganiserat rus på scen då det förvånade filmteamet och en stor del av ensemblen rusade upp.
Talen kändes oförberedda, vrede riktades mot påven och det hela var en underbar påminnelse om att hur regisserad denna gala än är så kan spontana känsloutbrott fortfarande blossa upp.
Det känns lugnande.