Romanen kretsar kring en författares självmord i nutid som pekar tillbaka till en spionhistoria på 1950-talet. Hos Christoffer Carlsson är inte avståndet mellan författaren och spionen så stort.

– Det finns en länk mellan en spion och en författare. De har båda hemliga lojaliteter. Spionen såklart med sitt moderskepp, författaren har en liknande dynamik mot verkligheten. Vi har fiktionen som en hemlig lojalitet, säger Christoffer Carlsson.

Kriget i Ukraina och kärnvapen
Spionhistorien i boken utspelar sig i 1958 när Sverige i hemlighet utvecklar kärnvapen, pressat mellan kalla krigets supermakter USA och Ryssland.

Trots att han började skriva boken ett halvår innan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, tror han att samtiden letade sig in i boken.

– Min uppgift som författare är att se hur världen och samtiden tar sig in i människor och präglar oss. Och om man följer djupet av en händelse som ett hårdnande klimat mellan Ryssland och resten av världen, då kanske man hamnar där ”En lite droppe blod” hamnar, säger Christoffer Carlsson.

”All bra fiktion är autofiktion”
Men för att lösa boken alla gåtor finns svaren inte bara inte bara i Säkerhetspolisens arkiv och gamla polisrapporter. Utan även i huvudpersonen, författaren Elin Klingas, romaner. Men är det rimligt att leta sanningar i skönlitteratur?

– All bra fiktion är i någon mening autofiktion, det är bara att vi döljer det bra, och vi gör vårt jobb bra, säger Christoffer Carlsson.