Cecilia Stegö Chilò* försvann dock nästan lika snabbt som hon kom och de stora förändringarnas tid tycks vara över. Den 28 juni ifjol presenterade regeringen och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth direktiven för den kulturpolitiska översynen i Sverige.
Uppdraget för utredningen handlar sammanfattningsvis om att se över dagens kulturpolitik, dess inriktning och arbetsformer samt att föreslå förändringar på de här områdena. Utredningen får även lämna författningsförslag, det vill säga förslag på nya lagar på kulturområdet.
Politik med rötter i 70-talet
Svensk kulturpolitik vilar i mycket på de kulturpolitiska mål som sattes upp redan på 70-talet (1974). En av de viktigaste punkterna för utredningen blir följaktligen att överväga eventuella behov av förändringar av de målen.
De övriga huvudsakliga direktiven omfattar:
Den sistnämnda punkten är den som kanske väckt mest debatt. Generellt kan man säga att regeringen uttryckt sig positivt till ökade möjligheter till sponsring på kulturområdet. Inom oppositionen har farhågor rests om att en ökad sponsring kan resultera i att konsten görs beroende av privata eller enskilda intressen och att konstens oberoende, om en sådan existerar, därmed går förlorad.
Resultat i december
Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth är kanske mindre av en revolutionär än sin företrädare, men den sittande kulturutredningen kan ändå resultera i en slutprodukt som skriver om Sveriges kulturpolitik.
Om det blir en lättare uppfräschning av 1974 års idéer eller mer genomgripande förändringar på området återstår att se. I december ska utredningen med Eva Swartz i spetsen presentera sina slutsatser och lämna förslag på förändringar.
_________________________________________
* Läs mer om Cecilia Stegö Chilòs turbulenta tid som kulturminister genom att klicka på länkarna ovan.
Anders Silvergren Blåder
