En sökning på ordet ”christmas” på filmsajten IMDB, ger ett resultat på över 200 filmer från i år. Det är en siffra som fördubblats sen 2016 och fyrdubblats sen 2011, enligt BBC:s sammanställning.

Filmkritiker Caroline Hainer säger att tradition och nostalgi är elementen som ligger bakom julfilmens framgång.

– Det kan väcka minnen från forna jular. Men också ännu mer komplext – det kan väcka vår gamla dröm, kanske sedan barndomen, om en perfekt jul.

Pandemieffekt

Hainer menar att det julfilmsboomen också skulle kunna vara en effekt av pandemin.

– Julfilmer är i regel ganska billiga och enkla att spela in. Det krävs en studio – man behöver inte vara på plats nånstans. Så därför kan man spotta ur sig ganska många nu, säger hon.

– Det finns också en positiv förutsägbarhet i de här filmerna. De följer alltid samma mönster. Det ska man inte underskatta, i synnerhet inte i oroliga tider, säger hon.

Varför görs det så många nya julfilmer om det är trygghet man vill ha? Kan man inte bara se om klassikerna?

– Den här pärlraden av nya julfilmer kan man egentligen se som en ny säsong av en tv-serie. De går så väldigt lätt att se efter varandra. Det är som ett komplett avsnitt eftersom de följer samma dramaturgiska båge, säger Caroline Hainer.

Trenden: Romcoms om hbtq-personer

Trots att genren tycks enkelspårig sker en viss förnyelse. På senare år har det kommit flera jul-romcoms som kretsar kring hbtq-personer, i en genre som annars domineras av heterosexuella.

I år kommer den kanadensiska filmen Single all the way, om Peter som känner sig pressad att hitta en pojkvän innan jul. Samma gamla tema, men mer inkluderande.

– Man ruckar aldrig på själva formulan. Huvudpersonens problem kan ju vara samma för en person oavsett kön eller etnicitet. Och sen har man gjort så att man inte bara kastar in en inkvoterad person, utan man ser till att den ändå rör sig i en miljö som är trovärdig. Och det kan man göra utan att tappa handlingen som är likadan i 99% av filmerna, säger filmkritiker Caroline Hainer.