I dagens idrottsvärld där spelare och tränare rör sig på en globaliserad och kommersiell marknad, har klubbmärket på många sätt kommit att bli det som binder samman supportrarna med laget och staden. Därmed har märket också blivit allt viktigare både för klubb och fans. 

Amerikanska influenser

Hockeyns heraldik är Leonard Jägerskiöld Nilssons andra bok. Han har tidigare skrivit om fotbollens heraldik. Men där fotbollens emblem har sitt ursprung i sena 1800-talets stadsvapen, har hockeyn lånat sin estetik från ett modernare USA. 

- Inom hockeyn handlar det oftare om enkla och tydliga symboler. En haj för San Jose Sharks, en skrinnande Pingvin för Pittsburgh eller en Disney-anka för Anaheim Ducks. Och det har spridit sig till hela hockeyvärlden.  

På nittiotalet spred sig inspirationen från NHL till svenska elitserien. Flera lag försökte nå ett kommersiellt genomslag med nya klubbmärken. 

– I Luleås första klubbmärke hade de en hockeyspelare med klubban lyft över huvudet, han kallades stålmannen som en koppling till stålindustrin i staden. På 90-talet bytte klubben ut stålmannen mot en björn, säger Leonard Jägerskiöld Nilsson.   

Problematiska symboler 

Ett av lagen som bytte emblem under den amerikanska vågen på 90-talet var Frölunda som lade till Indians och valde en hövding som symbol. De senaste åren har hövdingen väckt kritik och klubben har sagt att de ska byta ut klubbmärket till nästa säsong. Kritiken är en del av en global debatt om kulturell appropriering och rasism som fått flera lag att byta ut klubbmärken med symboler och stereotyper från den amerikanska ursprungsbefolkningen. 

Retrotrend

Kanske väljer Frölunda att ta tillbaka det gamla klubbmärket, för det råder en retrotrend i sportvärlden.  

-Luleå Hockey hade en omröstning för några år som slutade med att man ersatte björnen med Stålmannen igen, och då var man tillbaka i Föreningssverige och stålstaden. Cirkeln var liksom sluten, säger Leonard Jägerskiöld Nilsson.