Den svenska journalisten Maria Söderberg har rest tillsammans med Svetlana Aleksijevitj både i Sverige och Vitryssland, eller Belarus som hon kallar det. Hon har de senaste 15 åren jobbat med att introducera svensk litteratur i Vitryssland och vice versa.
– Det här betyder oerhört mycket. Den belarusiska litteraturen legat i skugga i Europa. Tack vare detta hoppas jag att andra författarskap få en del av strålglansen och det gläder mig enormt, säger hon till Kulturnyheterna.
Förtryckande litteraturklimat
Hon har besökt Vitryssland 75 gånger, men är i dag svartlistad. Hon säger att det är komplicerat för vitryska författare att nå ut med sina böcker i ett land där statliga medier och förlag kontrollerar vad som får sägas. Det är just därför som Svetlana Aleksijevitjs arbete är så viktigt.
– Hon är en förmedlare av röster från vad hon själv beskriver som den lilla människan, de som inte hörs annars. Hon söker sig till deras miljöer, sätter sig i deras kök, åker till dem till deras platser och lockar fram berättelser som inte hade funnits annars.
Fångar omöjlig nostalgi
Författaren och journalisten har Ulrika Knutsson har följt Svetlana Aleksijevitj sedan hennes böcker började komma ut på svenska.
Hon har själv träffat Svetlana Aleksijevitj, och har skrivit flera essär om hennes författarskap i Sverige. Ulrika Knutsson menar att Aleksijevitj skildring av de som upplevde Sovjets fall inte ska misstas med sentimentalitet, utan en mänsklig motsättning.
– Många upplever att de förlorat något i och med Sovjets fall. Man vill inte ha tillbaka förtrycket, däremot saknar man det mänskliga livet, när man satt i köket och sjung sånger.
I ”Tiden second hand – slutet för den röda människan”, skildrar Svetlana Aleksijevitj den paradoxen. Om vad som hände med hundratals sovjetmänniskor när unionen upplöstes. Om frihet från förtryck, och en märklig melankoli.
– Den existentiella, allmängiltiga känslan av att ha förlorat något är vad som gjort henne riktigt stor. Hennes ämne är sovjetmänniskans fall, men hennes essens är ”vad är det mänskliga i människan?”. Precis som Dostojevskij, precis som Herta Müller. Utan den kvalitén hade hon aldrig fått Nobelpriset, säger Ulrika Knutsson.
En seger för reportageformen
Jessika Gedin, programledare för SVT:s Babel, ser Aleksijevitj som ett utmärkt val. Det litterära reportaget är något som är värt att premieras.
– I den tid vi lever i nu är det viktigt att journalistiken hänger kvar och dokumenterar länge och bakåt. Vi vet ju också att historien är cyklisk, så det är viktigt att vet vi ser vad som har hänt, men också vad som är på väg att hända, säger hon till Kulturnyheterna.
Det litterära reportaget har tillsammans med dokumentären fått en allt starkare ställning i samtiden, något Alksijevitjs nobelpris nu understryker, menar Jessika Gedin.
– De tre senaste årens nobelpristagare har gjort mig otroligt glad och rörd, alla tre på olika sätt. Det känns som att det händer något nytt: som att priset går till litteratur som är på riktigt älskad.