På lördag sänds den ständigt utskällda finalen av Eurovision song contest. Kulturnyheternas Johar Bendjelloul vill här ta tillfället i akt och argumentera för det fantastiska med denna tv-händelse.
– Den som inte älskar det här den älskar inte livet, säger han.
...varför då?!
– Man får inblick och idéer om hur saker fungerar i andra hörn av Europa – saker som aldrig skulle ha hört talas om annars. Om man bortser från fotboll finns det ingenting som enar Europa på det sättet. Så många människor tittar på och det blir en gemensam upplevelse – det slår EU-valet.
Ge mig ditt starkaste argument till att man ska kolla på lördag.
– Vitrysslands 2+3 med låten Butterflies är själva anledningen till varför Eurovision song contest är årets finaste tv-ögonblick. Det är ett klockrent exempel på något som inte platsar någon annanstans än i ESC. Det är ett bidrag som börjar som något från God-channel och som plötsligt blir ren surrealism med den här fjärilsorgasmen med Robert Wells vid en flygel. När sångerskorna fäller ut fjärilsvingarna kan ju inte en normal funtad människa hålla ögonen torra, av olika anledningar dock.
När kommer jag forma min kropp till ett frågetecken?
– Något som alltid fascinerar mig är när man skickar nationella komikerstjärnor, lokala Kurt Olsson-typer. Som Rysslands Peter Nalitch & Friends med Lost and Forgotten i år till exempel. Det ska tydligen vara en fantastiskt youtube-fenomen med miljontals träffar i Ryssland – och jag tittar och förstår ingenting! Vad är det som är roligt med detta? man har inte koderna för att knäcka det och detta är alldeles underbart roligt i sig. Man har munnen på vid gavel av förvåning och förvirring.
När kan jag gå och kissa?
Jag häpnar över att Bosniens tråkmånsrock gick vidare, jag häpnar också över att Belgiens valpögde trubadur. De blir typiska kisspauser för mig.
När kommer jag skrika av förtjusning?
– Det gör i alla fall jag av Rumäniens klatschiga dubbelflygel, Playing with fire med Paula Seling & Ovi . Det är muskler, energi och glatt humör som jag uppskattar. Jag tycker att dubbelflygel borde införas i alla kommunala musikskolor.
Vad kommer jag äcklas av?
– Njae, det osmakliga var ju Makedoniens mansgris-chock och Polens underliga våldtäktsflirt. Men dom åkte ju ut.
och varför åkte egentligen Sverige ut?
– Det fanns för många ballader och den var inte tillräckligt stark – det var ganska självklart att det skulle bli tufft för Anna Bergendahl tycker jag.
Vem vinner?
Tyskland, om jag ska säga ett land. Lily Allen-kopian Lena Meyer-Landrut med Satellite har karisman och låten sticker ut och sätter sig som ett häftplåster – och den har något samtida i sig som jag hoppas kan tilltala.
Men favoriten Azerbajdzjan då?
– Jo, men den är alldeles utmärkt kompetent också. Den har en sån där text-hook, Drip Drop, det ska man inte underskatta. Tänk vad Erik Saades Manboy hade kunnat göra i dom här sammanhangen. Jag är övertygad om att hans dusch hade slagit Europa med häpnad.
Tyskland är ju ett av länderna som kvalar in automatisk (även England, Frankrike och Spanien) ? är det bra?
– Det är ganska uppfriskande med den här brutala ärligheten, ”Vi är med för vi betalar mest”. Så borde det funka i andra sammanhang, att man är öppen med korruption och orättvisor.
Vad tycker du om på riktigt?
Jag ser mycket framemot Islands kompetenta schlagerdisco, Hera Björk med Je Ne Sais Quoi är säkert redan inbokad för helkvällar på schlagerbarer runt om i riket.
Sofia Benholm