De rappar om landsbygden, blandar slang med inlandsdialekt och skildrar en verklighet utanför storstadsnormen: tillsammans bildar de en ny våg av musik med rötterna i norra Sverige.

Album som Gonza-Ras ”Lavinfara”, Blänks ”Only built for northern lights” och Kitoks ”Paradise Jokkmokk” bildar tillsammans en musikalisk berättelse om den unga, samtida norrländska kulturen.

– Man vill representera, jag är fett stolt över var jag kommer från. Jag är glad att jag inte kommer från södra Sverige, för då hade min rap troligen varit ganska tråkig, säger Gonza-Ra, 22-årig rappare från Storuman i Lappland.

Från Laplabama till UÅ

Kulturnyheterna möter honom och vännen Erk i deras studio i utkanten av centrala Umeå. Duon är aktuell med varsitt nytt album, Gonza-Ras ”Deeptalk längst E12” och Erks ”Nalta” (ung: ”ganska lite”), men samarbetar lika ofta ihop.

Tillsammans med rappare som Cleo, Broder John, Friman och ett tiotal andra bildar de musikkollektivet och skivbolaget Random Bastards, som gjort Umeå till en vital del av svensk hiphop med ett dussintal släpp det senaste året.

– Det känns extra fett att hålla skit på samma nivå som Stockholm men ändå bo kvar hemma. Folk som växer upp i storstadsförorter kan lyssna på rappare som är från samma områden. Det här är samma grej, samma interna språk, säger Gonza-Ra.

– Jag vill bara rappa för alla mina polare som gör massa sjuka grejer, som blästar ut den, om skatearna lyssnar på min musik så är jag fett nöjd. Vi vill vara bra ambassadörer för norrland, sprida en positiv vibb för den grejen, säger Erk.

Storspovar och hjortron

Den lokala identiteten genomsyrar allt som Random Bastards gör: Från Storspovs-logotypen till Erks rader om att vilja låta som ”elektrikern från Sorsele” präglas både deras texter och albumomslag av en förkärlek till norrsken, snowboardåkning och bred dialekt – norrlandsstereotyper förstärkta till en sorts subversiv outsideridentitet. 

Cleos nya singel ”240” är en hyllning till den definitiva raggarbilen i norra Sverige, musik om ”små hålor, träskor, snus, raggare, fakebling och folköl”, enligt en intervju med Kingsize.

–Det är enkelt, det handlar om en Volvo 240 och fattar du inte viben behöver du inte lyssna, säger Cleo till tidningen.

”En jävla lavin”

Men det är inte bara Umeå som satt norra Sverige på hiphopkartan. I städer som Jokkmokk, Piteå och Östersund bildar kollektiv av unga rappare nu egna skivbolag och klädmärken – ett avbrott från den gamla normen där musiker i norra Sverige flyttade till storstäder för att göra karriär.

– Det finns ett crew som Random Bastards i varje småstad i norra Sverige nu. Allt från Tenth Crew i Gävle, Pizza Boys i Östersund och Kusten Klick i Piteå, säger Erk.

– Det är ingen ny våg, det är mer som en jävla lavin, säger Gonza-Ra.

En bild som bekräftas av att artister som Zacke, Kalle Gracias och Kitok numera lockar hundratusentals lyssnare på Spotify, samtidigt som de figurerar flitigt på radions spellistor. I Jokkmokk har artister som Kitok och Maxida Märak nu börjat göra hiphop med ett samiskt perspektiv.

– Jag är stolt över att komma från norrbotten och bor i Jokkmokk av en anledning. Jag tycker om att det är som det är: mitt ute i skogen, fjällen vid sidan om. Sen finns det mycket problem här också, man blir behandlad som skit av staten som same, min folkgrupp blir ständigt trakasserad, säger Maxida Märak, som blivit en frontfigur i protesterna mot gruvnäringens expansion i norrbotten de senaste åren.

Växer i det bortglömda

I snart 20 års tid har svensk hiphop levererat berättelser från storstädernas förorter. Att den nu har fått fäste i norra Sverige ser Maxida Märak som logiskt, att det finns ett självklart släktskap mellan storstadsförort och svensk landsbygd.

– Att hiphop kommer från förorten känns naturligt för folk att säga. Man känner till problematiken där eftersom många lyfter den i musiken. Det här är ett sätt att visa att den finns på glesbygden också. Det är kanske därför hiphop har blivit så stort i norrbotten: Den växer på platser som glömts bort, säger Maxida Märak.