För ett år sedan slog Owe Thörnqvist ut lika många på insidan brinnande tjejer, som de timmar han ägnat åt att skriva sitt finalbidrag: fyra.
Elias Abbas, 16, hann inte säga mycket, men det som klämdes in i (den för övrigt fortsatt kämpande) lördagsunderhållningen, var ungefär: ”inte många 16-åringar som kommer från det jag gör får den här chansen, så jag är tacksam hela tiden”.
Robert Gustafsson å sin sida, förklädd till fiktive Roland och i intervjuer svarandes som densamma, meddelar att han främst är med i programmet för att hitta kärleken. Ett budskap Roland har upprepat sedan 1999 i den lokala byfåneskrud denna snart 20 år gamla humor har skräddat honom.
Han raggar på alla med bröst ”som andas” och använder kameralinsen som en rörlig kontaktannons. Hoodiladi.
Naturligtvis måste ren och skär pajighet få vara med och leka i hela Sveriges största barnteveprogram. Lite tröttsamt dock att det är Torsk på Tallinn eller Varmkorv boogie eller Björn Ranelid som ska skratta sig vidare till final med publikens välsignelse medan Elias Abbas och alla som gått före honom eller som komma skall, blir tacksamma förlorare.
Lite trist att den turnérande scenen varit plats för Erik Haagskt distanserad striptease sedan Henrik Schyffert visade skinkorna utklädd till indianhövding 2005.
Men – det är bara underhållning och den som förväntar sig någon typ av representation eller framåtrörelse kanske är dum.
Det finns inte mycket mer att säga om den saken utom möjligen att det är som livet självt: lite orättvist.