Filmen handar om prinsessan Diana, som efter sin död blev en slags nationalikon i England. Men ”Diana” handlar bara om hennes två sista år i livet och den hemliga affär hon hade efter skilsmässan från prins Charles med hjärtkirurgen Hasnat Kahn.

Filmen sågades i flera brittiska tidningar efter den engelska premiären. Bland annat skrev The Guardian att filmen är en ”kvällstidningsfantasi om hur rika och betydelsefulla människor pratar i privata sammanhang”.

När SVT träffade Naomi Watts i London i september berättar hon att hon var tveksam till att tacka ja till rollen.

– Det var ett monumentalt stort beslut, säger hon. Jag funderade på hur jag skulle kunna gestalta en så pass megakänd person som så många människor tyckte sig känna väl.

Många tuffa frågor

För Naomi Watts har det blivit många tuffa frågor om filmen från journalister och hon stormade ut från en direktsänd radiointervju i brittiska BBC för ungefär en månad sedan. Så här beskriver Naomi Watts sina egna känslor inför prinsessan Diana:

– Hon kändes verkligen som en vanlig människa som man kunde känna empati för och relatera till eftersom hon var modig nog att vara öppen med sina känslor, även det som varit svårt i livet.

”Mångfacetterade personlighet”

Regissören Oliver Hirschbiegel tackade ja till att göra filmen eftersom han alltid har velat göra en kärleksfilm och på frågan om vari fascinationen ligger med just prinsessan Diana och hennes kärleksliv svarar han såhär:

– Hennes mångfacetterade personlighet. Och det som lockade mig så mycket var kärlekshistorien. Att en prinsessa blev kär i en man av folket.

”En filosofisk fråga”

Enligt filmen var det för att göra Hasnat Kahn svartsjuk som prinsessan Diana inledde förhållandet med Dodi Fayed, som hon dog tillsammans med i bilkraschen i Paris. Vi frågade Oliver Hirschbiegel hur han kan veta att historien är sann.

– Vad sanningen är vet man aldrig, hävdar han. Sanningen är vad vi tror är sanningen. Hur man vet att något är sant eller ej är en filosofisk fråga.

Hasnat Kahn har själv kommenterat filmen och konstaterar i tidningen Daily Mail att ”allt är baserat på gissningar och skvaller”.