39 länder ska tävla mot varandra i en tävling som en gång startade för att skapa en enad europeisk identitet.

Bidragen i tävlingen får enligt regelverket absolut inte innehålla några politiska budskap. Men så har det inte sett ut genom Eurovisionhistorien. De politiska budskapen har smugits in, då som nu.

Låtsasspråk, militärorkester och politiska segertecken

2007 sjöng den ukrainska dragshowartisten Verka Serduchka sin glittriga discolåt, ”Dancing Lascha Tumbai”,  inför för miljontals TV-tittare. Lasha Tumbai är ett uttryck på ett låtsasspråk som inte betyder något på ukrainska.

– Men om man lyssnar noga kan man lika gärna höra orden ”I want you to sing Russia goodbye”, säger musikjournalisten Anna Charlotta Gunnarsson. Och eftersom det här var precis när Ukraina hade frigjort sig från Ryssland tänker jag att de faktiskt ville sjunga: hej då, Ryssland nu är vi fria.

För som så ofta är när det gäller politiska budskap slinker de in bakvägen. Även i Eurovision, där all politik är förbjuden.

Under en mellanakt när tävlingen hölls i Moskva 2009 var det stridsvagnar, jaktflyg och militärorkester som underströk gruppen Tatus budskap ”Not gonna get us”.

År 2007, samma år som Lasha Tumbai tävlade, vann Serbien med låten ”Molitva”.

– Låten i sig var inte politisk men några i teamet gjorde ett serbiskt segertecken när låten hade vunnit. För bosnierna blev det provocerande. Det blev ett ramaskri.

Georgiens bidrag 2009, ”We dont wanna put in”, var en mindre diskret känga åt Ryssland och Vladimir Putin, och efter kritik valde gruppen att hoppa av tävlingen.

Svensk politisk propaganda om kärnkraft

Även Sverige har tävlat med politiska hälsningar. Två veckor innan kärnkraftsomröstningen 1980 sjöng Ted Gärdestad och Annica Boller med oskyldiga leenden på läpparna låten: ”Låt solen värma dig”.

Istället för kärnkraft alltså.

– Det fanns medarbetare på SVT under den här tiden som inte  fick synas i rutan för att de var engagerade,  men ett jättepolitiskt bidrag i melodifestivalen slank i genom, säger Gunnarsson.

Den på papperet opolitiska tävlingen är och har varit full av politiska budskap. Oavsett om man, som Nicole gjorde 1982, subtilt och vänt sjunger om rädslan för kalla kriget i låten ”Ein bißchen Frieden” eller om man som Ukraina väljer att tävla med den orangea revolutionens egen låt ”Razom nas bahato”, som Greenjolly gjorde. Året var 2005. Pop och politik kan inte skiljas åt, menar musikjournalisten Anna Charlotta Gunnarsson

– Det blir politik så fort länder som är i konflikt med varandra eller utsätter varandra för orättvisor är inblandade och så ser Europa ut.

Reporter och klippning: Sindra Grahn

Fotograf: John Kassman